Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
ar och den täcka gamla fabeln upplefde åter i ett språk,
La som på ett passande sätt målade den jungfruliga själen,
sökande efter en kärlek, som var värd att eftersträfva.
Rosa läste dessa verser många gånger om, der
hon satt ibland alla de granna höstblad och blomster,
| som prydde hennes lilla rum, och hvarje gång hon
7 läste dem. fann hon allt mera djup och skönhet i
NN: - dem; hon betraktade ömsom dessa ord, hvilka ljödo
|
CS som musik för hennes öron och denna ljufva bild
T som med sin stumma skönhet tilltalade hennes ögon.
ÅS Det hela slog särdeles an på henne, det var något
ks så utsökt fint och förträffligt i sitt slag; ty hon hade
tröttnat på dyrbara gåfvor, och värderade högt detta
i bevis på kusinens smak och talang, hvari hon ej såg
fe: annat än en vänlig önskan att göra henne en glädje.
fbe: Hela familjen kom in under dagens lopp, den
. ena efter den andra, för att säga henne några kär-
leksfulla ord, och sist af alla kom Mac. Rosa råkade
då vara ensam med Dulce, och njöt af den vackra
» solnedgången, ty Oktober sände sitt barn ett skönt
| godnatt.
fe - Rosa vände sig om, då han inträdde i rummet;
I hon satte genast ned den lilla och gick emot honom,
med aftonrodnadens sken strålande öfver det lyckliga
ansigtet, och sade med ett uttryck af tacksamhet:
"Kära, kära Mac, hvad deb är vackert! Jag vet
I inte hur jag skall kunna tacka dig annat än på detta
| sätt,” och böjande ned hans hufvud gaf hon honom
I födelsedagskyssen, liksom hon hade gifvit den åt alla
de andra.
I Men denna gång frambragte den en egendomlig
EE verkan; ty Mac blef först Purpurröd i ansigtet och
| derefter helt blek, och då Rosa, för att skingra den
unga poetens blyghet, skämtsamt tillade: "Säg bara
aldrig mera, att du inte skrifver poesi, och kalla
inte en gång till dina verser för skräp. Jag visste
nog, att du var ett snille, och nu har jag fått öfver-
tygelse derom," — då brast han ut, liksom mot sin
vilja och sade med lidelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
