Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Det var ju blott ett enda ord, men det åstadkom
en märkvärdig förändring hos den unga damen; ty
det andäktiga uttrycket försvann ögonblickligen, och
det lugna ansigtet flammade plötsligen upp och fick
både färg och lif, då hon vände sig emot den annal-
kande och besvarade hans IN med ett lika välta-
ligt utrop: "Archiel’"
<Aret är slut i dag, Pligbe. Jag sade dig, att
jag skulle komma. Har du glömt det?"
Nej, jag visste, alt du skulle komma."
Och du är glad deråt?”
Hur kan du fråga det?"
«Nej, det måste du vara, jag är öfvertygad
derom. Kom med in i denna lilla park och låt oss
språka litet.’’
Och dermed lade han hennes hand på sin arm
och förde henne till en plats, som för andra ögon
blott var ett litet otrefligt torg, med en af bräder
omgifven fontän i midten, nedtrampade gula gräspla-
ner och vissnade blad flygande omkring för vinden.
Men för dem var det ett fullkomligt paradis,
och de vandrade fram och tillbaka i det matta sol-
skenet, ej anande, att de voro föremål för flera her-
rars och damers intresse, hvilka otåligt väntade på
sin middag, eller gäspade öfver någon långtrådig bok,
som ansågs lämplig till söndagslektyr. ,
Ar du redo att följa mig nu, Phebe?" frågade
Archie ömt och blickade in i det nedlutade ansigtet
bredvid honom, undrande hvarföre ej alla qvinnor —
begagnade sådana små svarta sammetshattar med en
mörkröd blomma i som hon bar.
«Icke ännu. Jag har inte uträttat nog ännu,"
svarade Phebe, som fann det svårare än -hon trott
att hålla det beslut hon gjorb för ett år sedan.
«Du har ju nu visat, att du kan försörja dig —
sjelf, förvärfva dig vänner och skaffa dig ett namn,
om du vill. Detta kan ingen förneka, och vi äro |
alla så stolta öfver dig Hvad kan du väl mera
begära, min älskade?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
