Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Jag vet det verkligen inte sjelf, men jag är
mycket ärelysten. Jag vill bli ryktbar, jag vill göra
något för er alla, göra någon stor uppoffring för
Rosa, om jag kan. Låt mig vänta och arbeta ännu
en tid! Jag vet, att jag ännn ej gjort mig förtjent
af det hjertliga emottagande jag önskar få," sade
Phebe med så mycket allvar, att Archie visste, att
det ej lönade mödan att vidare försöka öfvertala
henne; och således måste han finna sig i det nöd-
vändiga.
"En sådan stolt qvinna du är! Och ändå älskar
jag dig så mycket mera just för denna ärelystnad,
och jag förstår mycket väl denna känsla. Rosa bad
mig taga noga reda på hvad du tänker och låta
henne veta det, och jag kan alls inte undra på, att
du har svårt att glömma den ovänlighet som visades
dig, — om den också ej uttrycktes i ord — af några
af mina älskvärda tanter. Jag skall försöka alt vara
tålig, men blott på ett vilkor, Phebe.’’
"Och hvad är det?"
"Du måste låta mig träffa dig emellanåt under
denna tid af väntan, och så måste du bära denna, på
det du icke må glömma mig," svarade Archie, hvar-
vid han tog upp en ring ur sin ficka och sakta drog
fram en varm, bar hand ur muffen, der den låg gömd.
"Ja, Archie, men inte här, — inte nu,’ utropade
Phebe, seende sig omkring, liksom om hon först nu
kommit ihåg, att de ej voro ensamma.
"Ingen kan se oss här: jag har nog tänkb på
det. Skänk mig ett lyckligt ögonblick efter detta
långa, långa år af väntan," svarade Archie, stannande
just der fontänen dolde dem för allas blickar, ty det
var blott husrad på ena sidan. i
Phebe gaf efter för hans önskan, och aldrig har
en slät guldring halkat lättare ned på sin plats, än
den han i en sådan brådska satte på hennes finger
denna kalla Decemberdag. Och derefter smög sig
hennes ena hand tillbaka till muffen, röd af den
I(ryckning han gifvit den, och den andra återtog sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
