- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
306

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«+

pl
TN SV

REV aa

Re

a ma

306

att qvarstanna längre, då det var mycket kallt samt
dessutom aftonsången skulle börja om en timme.
Ja ser du, Mac har alltid varit en egen kurre,
och han tycks inte vilja ändra sig i detta fall Jag
förstår mig verkligen inte riktigt på honom, men jag
tror, att han har fått någon idé i sitt hufvud, som
ingen har någon aming om, om inte ’onkel Alec.
Kärleken gör oss alla litet besynnerliga, och jag
imbillar mig, att Bokmalen vill utmärka sig på något
ovanligt sätt. Var derföre beredd att gifva ditt bifall
till hvad det än må bli, vi äro skyldiga honom detta,
som du vet.” |
"Ja, det äro vi visst! Om Rosa någon gång talar
med dig om honom, så säg henne, att jag skall se

till, att han inte råkar ut för något ondt, och hon

måste göra det samma för min Archie."

Denna ovanliga yttring af ömhet från den förbe-
hållsamma Phebes sida gjorde naturligtvis att sam-
talet antog en mera personlig karaktär; och Archie
var så ifrig med att bygga luftslott, att de gingo

"förbi porten till Phebes bostad, utan att någondera

af dem gaf akt derpå. :

«Vill du komma in?" frågade Phebe, när detta
misstag blifvit rättadt, och hon stod på trappan och
såg ned på sin följeslagare, som försigtigtvis hade
släppt hennes arm, innan hennes ringning lockade
fem hufvuden att titta ut genom fem olika fönster.

Nej, tack. Jag skall gå i kyrkan i eftermiddag
samt höra oratoriet i afton, och som jag måste resa
tidigt i morgon, så låt mig begagna mig så väl som
möjligt af den dyrbara tiden, och få följa dig hem i
qväll liksom jag gjort en gång förut,” sade Archie
och gjorde en djup bugning, fullkomligt säker, att hon
skulle samtycka dertill.

Ja gerna," svarade Phebe och försvann bakom
dörren, som hon långsamt tillslöt, liksom om hon fann
det svårt att utestänga så mycken kärlek och lycka,
som herrskade i den till det yttre så lugna unge
mannens hjerta, hvilken med raska steg gick gatan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free