Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ewald och Sturz bytte meningar om stil.
Sturz säger:
— Tro mig, min käre vän, den poetiska
snirkelstil som nu, anno 1900, gäller för
litterär rococo, är ett tomt manér. Aldrig ha
väl våra samtida uttryckt sig så? Bildade
människor här i landet tala ju oftast franska
eller tyska. För att tolka, hvad de säga,
måste diktaren öfversätta, och öfversättningens
resultat blir ett språk, som är dess bättre,
ju närmare det smyger sig omkring tankarna.
Den litterf.ra pastichen är ett lekverk, ett
kulturhistoriskt broderi, draperadt på en
vax-docka.
Ewald svarar:
— Utan tvifvel har ni rätt, mitt kära
lega-tionsråd. I alla tider ha de högst utvecklade
och skarpast tänkande människorna uttryckt
sig klarast, och andan i deras tal träffar
diktaren icke genom att återgifva de obildades
tafatta ordvändningar, 3väfvande fraseologi och
franska glosor. Af allt hjärta instämmer jag
i hvad ni en gång skref i den lilla artikeln
öfver fysionomiken, som Lavater själf
för-sedde med några intressanta randteckningar:
’Hvar lidelse har i hela människosläktet
alltid enahanda språk’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
