Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Olyckan är, — anmärker Sturz
småleende — att diktaren, om han söker tvinga
sin fantasi in under skemat, lätt frestas att
också generalisera själarna, att uniformera
personligheterna i stället för att
individualisera dem. Det är att offra kärnan för skalet,
sanningen för frasen. Fraser blekna och
vissna, sanningen är evig.
Ewald nickar instämmande:
— Det har talats och skrifvits så mycket
om den historiska romanens och det
historiska dramats berättigande. Hvilket
ofruktbart teoretiserande! Allt som lefver har sitt
berättigande i sig. Det är på
inbillnings-kraftens flykt, det är på diktarens snille allt
beror.
— Ja, icke sant? — infaller Sturz lifligt.
— Corneille, Virgilius voro goda hufvuden,
gjorde mästerstycken men hade intet geni.
Shakspeare, det stora snillet, gjorde sällan
mästerstycken och var icke någon schöngeist.
Hur skulle han icke, om han lefvat nu,
blif-vit hånad af tidens tanklösa och lättvindiga
litterära petit-maitres, som så gärna upphöja
sina fördomar till maximer och som med en
äfventyrlig dristighet mästra allt hvad de icke
förstå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
