Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det rum, som skulle bli hans atelier; ”bäggedera
kanske; det är ju, om vi rätt .betrakta saken, nödvändigt
att äfven en engel koketterar; måla en sådan till
exempel med ett par vingar, som hänga dumt och
gåsaktigt på ryggen eller låt honom kokettera med de
silfverhvita seglen; det blir helt annorlunda. Flickan”,
fortfor han, ӊr ju sjelfva stumheten. Gud vet
huru-dana ögon hon har, profilen för öfrigt ren, hyn alltför
hvit och fm för att vara riktigt qvinlig — hon måtte
bli en underlig discipel. Kammarjunkaren? Är han
en narr eller en vis, eller också bägge delarne, en vis
narr eller en narraktig vis?”
Huru än den unge målaren funderade, kunde han
dock aldrig rätt komma till den öfvertygelsen att
patronessans uppförande var koketteri; det var så
underligt; det fans verkligen i hans hjerta någon som
sade honom att det så var, men hans förnuft, hans
menniskokännedom, allt motsade denne någon, den
der lömske anden, som osedd sprutade sitt gift öfver
den unga enkans sköna bild.
Berndtson hade ej förr än nu sett henne; men
han hade hört sin syster omtala den vackra fröken
von Felsen, som gift sig med den sjuklige och
hypo-kondriske brukspatron Stjernros. Hvarför gifte hon
sig? Jo, Johanna hade derom förtäljt följande.
”Stackars Johanna, nu har du ingen vän deruppe,
ingen till hvilken du kan förtro dig”, sade Berndtson
för sig sjelf, ”ingen för hvilken du kan visa dina
genom nattvak och mödor sammantjenade riksdaler, din
nya enkla klädning, ingen beundrar dig, ingen
smickrar den barnsliga fåfängan, ingen kan glädjas med
dig, sedan jag är borta; men jag kommer snart igen
— och då har du väl något rart att visa mig, någon
liten atrapp kanske — till och med ett dussin nya
löskragar, om det bär väl till. Johanna — det var ju der
jag började”, tilläde han för att återkomma på sitt
ämne, ”Johanna sade (hon bodde nämligen midt emot
och var dessutom vän med kammarjungfrun); Johanna
sade: Fröken von Felsen var en vacker flicka, firad
och tillbedd af hela verlden, men fattig som en
kyrkråtta, hon umgicks i brukspatronens hus, var vän
med hans förra hustru, och då denna dog, yttrade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
