Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patronessan 1 Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruk, och man fann således skäl att förbise Emilia,
utom Gabriel, som ihärdigt höll i med sin beundran
för Emilia och sysselsatte sig med henne.
Emilia å sin sida, ovan att höra några vänliga
ord, utom af kammarjunkaren, fann sig road af att
tala med sjelfva Gabriel; och hvarför neka det en
smula sjelfbelåtenhet, blandad med en ännu mindre
portion skadeglädje öfver sin styfmors oro, gjorde att
hon bemödade sig att bibehålla hvarje tumsbredd af
den nya terräng hennes ungdom och hennes goda
hufvud förskaffade henne.
Hon jollrade derföre rätt bra, var ofta qvick,
litet sarkastisk emellanåt; men så mild och så god
föröfrigt, att sjelfva Gabriel liksom kände en varm
flägt kring hjertat, fastän han genast som en klok
man och erfaren lät beräkningens isvind mota den
gryende kärlekens.
Men då Emilia efter en sådan afton kom på sin
kammare, höll hon en sträng räfst med sig sjelf och
fann att der låg något litet skadefröjd på iDottnen af
hjertat; men tillika att denna känsla blifvit skapad
och utvecklad under hennes mors egna händer.
”Huru tomt och uselt är ej likväl denna sorts
glädje”, yttrade hon vid sig sjelf och lade fingret på
munnen, liksom hon velat tysta sig sjelf; ”huru tomt
och betydelselöst är ej hvarje ord, som denna
Ljungsköld yttrar; det är på detta sätt”, tilläde hon och
höjde på det sköna hufvudet, ”man tror sig böra
behandla qvinnan,’ — hon som skulle utgöra, som bör
vara familjens kärna. — Nej, familjen är ett
planetsystem, som går kring tvenne medelpunkter — man
och qvinna — och så vill man nedsätta den förra.”
”Hvarför gör man det? Ar det derför att man
fruktar en öfvermakt? Är det derföre att man sjelf
känner sig låg, usel, svag, förderfvad, som man låter
qvinnan växa upp till ett vattenskott, som får bära
blommor, men som aldrig får knyta några själens
frukter? Det är uselt, föraktligt; men det skall väl så
vara”, sade hon slutligen sakta och suckande.
”Sådan är dock inte han”, yttrade hon efter en
stunds tystnad; ”blott ett ögonblick fick jag blicka in
i hans själ, molnen skilde sig åt; Stefanus” — hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
