Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. En glad jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifvit ut alla mina pengar för att få en sådan, ty jag försöker nu på fullt allvar att inte längre vara sjelfvisk.“
Medan Amy sade detta, tog hon fram den vackra flaska hon köpt i stället för den andra billiga och såg så allvarsam och ödmjuk ut efter sitt första lilla försök af sjelfuppoffring, att Margret genast omfamnade henne och Betty skyndade bort till fönstret och bröt af sin vackraste törnros för att pryda flaskan dermed.
“Ni se att jag blygs öfver min julklapp, sedan vi läste i morse och lofvade att bli snälla, och derför sprang jag om hörnet och bytte om flaska; och nu är jag så glad, ty min julklapp är den vackraste.“
En annan släng i porten åt gatan kom flickorna att i en handvändning skjutsa korgen under soffan och sjelfva rusa till bordet, ifriga att få äta frukost.
“Glad jul, mamma lilla, och många glada jular till! Tack för böckerna! Vi ha läst litet i dem och skola göra det alla dagar,“ utropade de på en gång.
“Glad jul, små flickor! Det var roligt att ni började genast, och jag hoppas att ni hålla ut dermed. Men jag har något att säga er innan vi sätta oss till bords. Ett litet stycke härifrån ligger sjuk en stackars fattig qvinna, som helt nyss födt ett litet barn. Sex små ligga hopkrupna i en säng för att inte frysa, ty de ha ingen ved. Inte heller finns der något att äta, och den äldsta gossen kom hit för
att säga mig att de svälta och frysa. Mina barn, viljen I gifva dem er frukost till julklapp.“
Elickorna voro mycket hungriga, ty de hade väntat närmare en timme, och i första ögonblicket svarade ingen något; men det var också endast för ett ögonblick, och Hanna utropade häftigt:
“Hvad jag är glad att mamma kom innan vi började äta! “
“Får jag gå med och bära sakerna till de fattiga små barnen?" frågade Betty ifrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
