Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. En glad jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fastän det tydligen syntes att Rodrigo blifvit förskräckt genom tornets fall, trotsade han dock den gamle herrn och vägrade att gå ur fläcken. Detta djerfva föredöme uppeldade Zara, så att äfven hon satte sig upp mot sin fader, hvilket hade till följd, att han befalde att man skulle kasta dem båda i en af slottets djupaste fängelsehålor. En liten grof
fångknekt kom in med kedjor och ledde ut de älskande, dervid han såg sig omkring med mycket ängsliga blickar och synbarligen glömde hvad han skulle säga.
I tredje akten såg man slottssalen, och här syntes Hagar, som kom för att befria de älskande och förgöra Hugo. Hon hör honom komma och gömmer sig, ser honom slå de ofvannämnda flaskornas innehåll i två vinbägare och befalla den darrande lille tjenaren: “Bär det här till fångarne i deras celler och säg dem att jag kommer efter straxt.“ Tjenaren tager Hugo afsides och säger någonting åt honom,
hvarunder Hagar utbyter de två bägarne mot två andra, hvilkas innehåll är oskadligt. Ferdinando, tjenaren, bär bort dem, och Hagar sätter i stället tillbaka den bägare som innehåller det åt Rodrigo ämnade giftet. Hugo, som blir törstig efter en stor hämdaria, dricker ur bägaren, förlorar sansen och faller, efter ett förfärligt stampande och faktande med armarne, baklänges och dör, hvarunder Hagar i en melodisk sång af utsökt dramatisk effekt
underrättar honom om hvad hon gjort.
Detta var en verkligen skakande scen, fastän mången skulle kunnat tro att det plötsliga affallandet af nästan allt bofvens långa löshår snarare skämde effekten af hans död. Han framropades och inkom, med utsökt behag ledande Hagar, hvars sång ansågs vara underbarare än allt det andra tillsammans i pjesen.
Fjerde akten framstälde huru Rodrigo, i sin förtviflan öfver att, efter hvad han hört, Zara öfvergifvit honom, står i begrepp att genomborra sig sjelf. Just i detsamma dolken är nära hans hjerta, sjunges under hans fönster cn smekande sång, hvarigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
