Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. En glad jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han far veta att Zara är honom trogen men i fara, hvarur
han kan rädda henne, om han vill. Till honom inkastas nu en nyckel hvarmed han kan öppna dörren, och i ett utbrott af förtjusning sliter han sina bojor och störtar ut för att finna och rädda sin älskarinna.
Femte akten börjades med en stormig scen mellan Zara och don Pedro. Denne vill att dottern skall gå in i ett kloster, men hon lyssnar ej dertill och är efter en rörande bön nära att svimna, då Rodrigo instörtar och anhåller om hennes hand. Don Pedro afslår anbudet, emedan friaren ej är rik. De skrika och gestikulera förfärligt men kunna ändå icke komma sams, och Rodrigo står just i begrepp att bära ut
den tröstlösa Zara, då den uppskrämde tjenaren inkommer med ett bref och en säck från Hagar, hvilken försvunnit pa ett mystiskt sätt. Brefvet underrättar sällskapet att hon testamenterar en oräknelig förmögenhet åt det unga paret samt att ett fasaväckande öde skall drabba don Pedro, om han ej gör det älskande paret lyckligt. Säcken öppnas och
åtskilliga stycken tennmynt regna ned på scenen tills den alldeles strålar deraf. Detta blidkar fullkomligt den stränge herrskaren, han ger sitt samtycke utan knot, alla förena sig i en jublande kör, och när förhängena dragas ihop, ser man de älskande mottaga don Pedros välsignelse, sedan de knäfallit i den mest romantiskt gratiösa ställning. Stormande applåder följde nu men afbrötos helt oväntadt, ty lösbottnen i sängen som utgjorde parketten lossnade, hvarvid det entusiatiska auditoriet begrafdes bland kuddarne. Rodrigo och don Pedro skyndade ut för att rädda, och alla åskådarne drogos fram oskadade, ehuru många
bland dem voro mållösa af skratt. Den allmänna uppståndelsen lade sig genast, när Elsa inträdde för att
framföra en helsning från fru March och bedja damerna stiga ned och supera.
Detta var en öfverraskning, till och med för de spelande, och då de varseblefvo bordet, sågo de på hvarandra med af förvåning och glädje strålande blickar. Det var visserligen likt deras moder att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
