Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. Grannsämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh! Det gör mig godt, berätta på,“ sade han
och lyfte ur soffkudden upp ansigtet, som var
biossande och strålade af glädje.
Lifvad af sin framgång, “berättade1’ Hanna “på" ’
om deras lekar och planer, deras förhoppningar och
farhågor för sin far samt de intressanta tilldragelserna
inom den lilla verld hvari systrarue lefde. Sedan
började de tala om böcker, och till sin förtjusning
fann Hanna att Laurie tyckte lika mycket om sådana
som hon sjelf och älven hade läst mer än hon.
“Efter ni är så road af böcker, kan ni ju gå ned
och se på våra. Earfar är borta, så att ni behöfver
inte vara rädd," sade Laurie och steg upp.
“Jag är inte rädd för någonting," svarade Hanna
med en liten knyck på nacken.
"Det tror jag inte heller!" utropade gossen,
betraktande henne med stor beundran, ehuru han för
sig sjelf tänkte att hon med skäl borde kunna bli
rädd för den gamle herrn, om hon råkade ut för
honom någon gång, då han var vid dåligt lynne.
Då luften i hela huset var sommarlik, gick Laurie
genom rummen och lät Hanna stanna da och da för att
betrakta livad som ådrog sig hennes uppmärksamhet,
och så kommo de slutligen till biblioteket, vid livars
åsyn Hanna klappade i händerna och hoppade
omkring, såsom hon alltid gjorde, då hon blifvit
synnerligt förtjust i någonting. Utefter väggarne stodo
skåp och hyllor fulla med böcker, och der voro taflor,
statyer och undangömda små kabinetter med kuriosa
på hörnhyllorna, väldiga länstolar och gammalmodiga
bord samt, hvilket var det bästa af allt, en stor
öppen spis med besynnerliga sirater.
“Så grannt!" utbrast Hanna suckande, i det hon
sjönk ned i en stor med sammet klädd länstol och
blickade omkring sig med synnerligt välbehag. “Teodor
Laurence, ni måste vara den lyckligaste gosse i
veriden," tillade hon lifligt.
“Man kan inte lefva af bara böcker heller," sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
