- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
70

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. Grannsämja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Laarie och skakade på hufvudet der lian stod lutande
sig mot ett bord.

Innan lian hann säga mer, ringde en klocka,
hvarvid Hanna störtade upp och förskräckt utbi’ast:

“Gud tröste mig, det är er farfar!"

“Ha, hvad gör det? Hi är ju inte rädd för
någonting?“ inföll gossen med en skälmaktig blick
på sin gäst.

“Jag tror ändå att jag är litet rädd för honom,
men jag vet inte hvarför jag skulle behöfva vara det.
Mamma sade att jag skulle få gå, och jag tror inte
att ni mar sämre för det,“ sade Hanna, lugnande
sig, ehuru hon ej kunde’ taga sina ögon från dörren.

“Jag mar tvärtom betydligt bättre och är er
mycket tacksam derfor. Jag är bara rädd för att
ni blifvit trött åf att tala med mig. Men det var
så roligt, att jag inte kunde be er sluta," svarade Laurie,
hvarvid tonfallet i hans röst tolkade huru tacksam
han var.

“Uoktorn är här,“ anmälde en tjenstfiicka,
nickande.

“Misstycker ni att jag lemnar er på ett
ögonblick? Jag måste gå ut till honom," sade Laurie.

“Bry er inte om mig. Här känner jag mig så
lycklig som en syrsa," svarade Hanna.

Laurie afiägsnade sig nu och hans gäst fick
derefter roa sig på egen hand. Hon stod just
framför ett vackert porträtt af den gamle herrn, och utan
att se sig om eller märka att dörren åter öppnades,
sade hon:

“Hu är jag säker på att jag inte kan bli rädd
för honom, för han har så vänliga ögon, fast munnen
ser sträng ut och det tycks som om han vore rysligt
befallande. Han är inte så vacker som min farfar,
men jag tycker i alla fall om honom.

“Tack skall ni ha, min lilla nåd!" sade en sträf
röst bakom henne, och der stod nu till hennes
förskräckelse gamle hr Laurence.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free