- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
81

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. kap. Betty finner palatset Prydelig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kysste henne, sägande mecl ett tonfall i rösten som

få hört: . . j

“En gång hade ooksa jag en liten nicka med

ögon sådana som edra; Gud välsigne er, mitt barn!

Farväl, fru March. “

Derefter aflägsnade han sig hastigt.

Betty var utom sig af förtjusning och skyndade
upp i öfre våningen för att meddela hela den
lem-lästade dockfamiljen den stora nyheten, ty systrarne
voro ei hemma. Hvad hon sjöng vackert hela
atto-nen, och hvad alla skrattade åt henne, da hon midt
i natten väckte Åmy ur sömnen genom att spehr
piano- på hennes ansigte! Då Betty dagen derpa sag
både herr Laurence och Laurie åka bort, skyndade
hon efter att likväl ha vändt om två eller tre
ganger öfver till det stora huset och smög sig såsom
en liten råtta med ljudlösa steg genom en sidodorr
till salongen der instrumentet stod. Liksom at en
händelse kantänka lågo några vackra och latta
musikstycken på pianot, och med darrande fingrar och
efter att litet emellanåt ha lyssnat och sett sig
omkring, satte sig Betty slutligen ned vid instrumentet
och glömde genast sin räddsla, sig sjeli och allt annat
för den outsägliga njutning tonerna skänkte henne,
ty det föreföll henne som hörde hon en alskaet

Der satt hon tills Elsa kom och kallade henne
till middagen, men hon hade ingen matlust och kunde
endast, öfverväldigad af livad som rörde sig mom

henne, småle mot alla. . .

Efter den stunden smög sig Betty i sm niia
bruna väderhufva nästan hvarenda dag genom
häcken, och den stora salongen besöktes at en harmonisk
ande, som kom och gick osedd. Betty visste aldrig
att herr Laurence ofta öppnade dörren till sitt
arbetsrum för att lyssna till de för honom sa kara
gammaldags melodierna; hon såg aldrig Laurie sta vakt i
det yttre rummet för att hålla tjenstefolket pa
al-stånd; hon misstänkte aldrig att de etyder och nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free