Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. kap. Betty finner palatset Prydelig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Försök det oeh låt oss höra hur barnpiarmt
låter,“ sade Elsa, som alltid delade familjens sorg och
glädje.
Betty satte sig ned och spelade, och alla
förklarade att det var det bästa piano de någonsin hört.
Det märktes tydligen att instrumentet helt nyligen
blifvifc upprustadt och stämdt; men så ypperligt det
än var, tror jag likväl att dess största behag utgjordes
af det lyckligaste af alla lyckliga ansigten som böjdes
ned öfver det, då Betty med glädjestrålande ögon
vidrörde de vackra svarta och hvita tangenterna och
tryckte på den blanka pedalen.
“Du får lof att gå och tacka honom, “ sade Hanna
skämtsamt, ty den tanken kunde aldrig falla henne
in att Betty verkligen skulle göra det.
“Ja, det skall jag. Jag tror jag går nu genast,
innan tanken derpå gör mig rädd“; och till familjens
ytterliga förvåning gick Betty beslutsamt ned pa
gården, genom häcken och in i det stora huset till
herr Laurences dörr.
“Nå, så vill jag vara död, om jag någonsin sett
på maken. Pianntt har vändt upp och ned på allt i
Hickans hufvud, för hon skulle aldrig gått, om der
stått till som vanligt!“ utbrast Elsa, der hon med
uppspärrade ögon i fönstret stirrade efter Betty,
medan systrarne stodo mållösa af förvåning.
Men de skulle ha häpnat ännu mer, om de sett
hvad Betty sedan gjorde. Hon gick rakt fram mot
dörren till herr Laurences arbetsrum och knackade
på utan att gifva sig tid att tänka efter, och då en
sträf röst ropade: “Btig på!“ gick hon in och rakt
fram till herr Laurence, som såg helt öfverraskad
ut, räckte honom sin hand och sade med lindrigt
darrande stämma:
“Jag kommer för att tacka er, ty —“
men hon kunde icke sluta, ty den gamle herrn
betraktade henne så vänligt, att hon glömde bort hvad hon
skulle säga, och ihågkommande endast att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
