Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. kap. Betty finner palatset Prydelig - 7. kap. Amys Förödmjukelsens dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorat sin lilla, så högt älskade flicka, slog hon båda
armarne om hans hals och kysste honom.
Om taket på huset helt plötsligt ryckts af, skulle
den gamle herrn ej kunnat blifva mer häpen än hvad
han nu blef; men han tyckte om denna
öfverraskning och kände sig så rörd af den förtroendefulla
lilla kyssen, att all hans tvärhet försvann och han
tog upp henne i sitt knä, lade sin skrynkliga kind
mot hennes blomstrande kind, dervid han tyckte sig
liksom ha återfått sin egen lilla älskade sondotter.
Från detta ögonblick var det slut med Bettys räddsla
för den gamle herrn, och hon satt der och talade
med honom lika förtroligt som hade hon känt honom
i hela sitt lif, ty kärlek förjagar fruktan och
tacksamhet blir stolthet öfvermäktig. Då Betty aflägsnade
sig, följde han med henne hem ända till porten,
skakade hjertligt hennes hand och lyfte på hatten, då
han vände om med upprätt hållning och ståtlig som
en gammal militär.
När systrarne såg detta, började Hanna dansa
för att gifva luft åt sin förtjusning, Amy var i sin
häpnad nära att falla ut genom fönstret och Margret
utropade med uppräckta händer:
“Minsann tror jag inte verldens sista timme
slagit!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
