Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Margret kommer till fåfängans marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hanna bad mig fara för att sedan kunna tala
om för henne hur ni såg ut, och derför gjorde jag
det,“ svarade Laurie utan att se på henne, medan
ett småleende, framkalladt af det moderliga tonfallet
i hennes röst, spelade öfver hans läppar.
“Hå, h vad ämnar ni säga henne?“ frågade
Mareret, mycket nyfiken att få höra hvad han. tänkte
om henne, ehuru hon nu kände sig litet besvärad i
hans sällskap, något som aldrig varit fallet förut.
“Jag vet inte hvad jag skall säga, ty det ser
alldeles ut som ni blifvit stor, och ni är er så olik
mot förr,“ svarade Laurie, fingrande på sin
haodsk-knapp.
“Så tokig ni är! Flickorna ha klädt mig för ro
skull, och jag måste medge att jag nästan tyckte om det.
Tror ni att Hanna skulle bli förvånad, om hon såg
mig nu?“ frågade Margret, som fått i sitt hufvud att
hon skulle ha Laurie att säga om han fann henne
förändrad till sin fördel eller ej.
“Ja, det tror jag,“ genmälde Laurie allvarsamt.
“Tycker ni inte om mig som jag är nu?“
fortfor Margret.
“Hej, det gör jag inte,“ blef det tvära svaret,
“Hvarför inte då?“ inföll Margret hastigt i
ängslig ton.
Laurie lät sin blick öfverfara hennes friserade
hår, blottade axlar och fantastiskt tillstyrda toalett
och denna blick gjorde henne mera förlägen än de
ord hvarmed han beledsagade den och hvari ej fanns
minsta skymt af hans vanliga artighet:
“Jag kan inte med bjefs ocb fjädrar."
Detta tycktes Margret alldeles för mycket att
höra från en gosse som var yngre än hon sjelf,
hvarför hon gick från honom, sägande i rettull ton:
“Hi är den mest ohyfsado gosse jag
någonsin sett.“
I högsta grad upprörd, gick Margret nu till ett
tomt fönster för att svalka sina kindben, ty den
trånga klädningen hade gifvit henne en ovanligt hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
