Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Margret kommer till fåfängans marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färg. Under det hon stod der, passerade major
Lincoln torbi, och en stund derefter horde hon honoin
säga till sin mor:
, “Uu äro på väg att göra den lilla flickan till en
riktig fjolla, Ki skulle bara se henne; de har
alldeles förstört henne; i qväll är hon bara en docka!“
“Ack, min (xiid!“ sade Margret suckande för
sig sjelt, “om jag ändå hade varit förståndig och tagit
min egen tarlatansk läd ning, så skulle jag inte ha
väckt leda hos andra menniskor eller känt mig så
missbelåten och behöft blygas för mig sjelf. “
Hon lutade nu pannan mot den kalla rutan och
stod der till hälften gömd bakom gardinerna, utan
att märka att hennes älsklingsvals spelats upp, ända
tills nagon rörde vid hennes axel, och då hon vände
sig om, såg hon Laurie framför sig med ångerfull
uppsyn, med sin vackraste bugning, såsom han sjelf
sade, och handen framsträckt:
“Förlat att jag varit ohöflig och kom och dansa
med mig.“
“.lag är rädd för att det skulle misshaga er
alltför mycket,“ svarade Margret och sökte antaga
en mäkta förtörnad uppsyn, hvilket likväl fullkomligt
misslyckades.
“Visst inte! Jag längtar derefter, sä att jag kan
dö. Kom, jag skall bli beskedlig igen. Er ldädning
kan jag inte med, men jag tycker att ni sjelf är —
riktigt förtjusande," sade Laurie och gjorde med
händerna några gester liksom han saknade ord att
tolka sin beundran.
Försonad, smålog nu Margret och hviskade,
medan de stodo och passade på ett tillfälle att dansa ut:
“Akta er att ni inte trasslar in er i mitt släp.
Ack, om ni visste hvad det är odrägligt, och hvad
jag var bra dum som tog den på mig!“
“bäst upp släpet kring halsen, så gör det någon
nytta,“ sade Laurie och såg ned på de små blå
kängorna, hvilka synbarligen vunnit hans fulla
erkännande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
