Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Margret kommer till fåfängans marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
systrarnes närvaro; men nu måste jag låta er veta
hur rysligt jag burit mig åt hos Moflats.11
“Vi äro i ordning," sade fru March småleende,
ehuru hon kände sig litet orolig.
“Jag har berättat hur de styrde ut mig, men
jag har inte talat om hur de pudrade, snörde och
friserade mig, så att jag såg ut som en sådan der
mode-docka som står i bodfönsterna. Laurie tyckte
att jag var misslyckad; det vet jag han gjorde, fast
han inte sade något, och en herre kallade mig för
“docka“. Jag visste att jag burit mig dumt åt, men
de smickrade mig och försäkrade att jag var en
skönhet samt pratade en mängd nonsens, och så lät
jag dem göra en toka af mig.“
“Är dét der allt?“ frågade Hanna, medan fru
March tyst betraktade sin dotters nedböjda ansigte
och i sitt hjerta ej kunde finna någon anledning att
tadla hennes små dårskaper.
“Hej, jag drack champagne, visade mig alltför fri,
försökte spela kokett och var alldeles afsky värd, “
svarade Margret i sjelfförebrående ton.
“Ännu återstår någonting, tror jag,“ sade fru
March och smekte sakta Margrets lena kind, som
hastigt" blef purpurröd, då hon långsamt fortfor:
“Ja. Det är mycket enfaldigt, men jag måste
tala om det, ty jag kan inte tåla att folk skall tänka
och säga sådana saker om oss och Laurie. “
Nu berättade Margret åtskilligt af det prat
hon hört hos Moffatska familjen, och Hanna såg huru
moderns läppar sammanpressades medan Margret
talade, liksom misshagade det henne att sådana
tankar insmugglats i Margrets oskyldiga sinne.
“Men det var då det värsta strunt jag nån’sin
hört! “ utbrast Hanna harmset. Hvarför gick du inte
ut och sade dem det genast på fläcken?11
“Det var mig alldeles omöjligt, för jag skulle ha
blifvit så förlägen. Jag kunde inte hjelpa att jag i
början kom att höra hvad de sade; och jag blef så
ond och förlägen, att jag rakt glömde att jag bort
gå min väg.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
