Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Camp Laurence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en tafla af komisk effekt. Hvar och en hade gjort
cle förberedelser till utflykten som ansetts nödvändiga
oeh lämpliga. Margret hade en extra rad af
papil-jotter öfver pannan; Hanna hade frikostigt gnidit m
’sitt illa medfarna ansigte med coldcream; Betty hade
tagit Juanna med sig i sängen för att trösta henne
öfver den stundande skilsmessan, men Amy var
ändock den som tog priset, ty hon hade pa den lilla
uppnäsan anbragt en stålklämmare för att fa en
smula bugt på dess förargliga form. Det kostliga
skådespelet tycktes roa solen, ty hon brast ut i en
sådan flod af strålar, att Hanna vaknade och,
upp-gifvande ett hjertligt skratt åt Amys prydnad,
dermed väckte systrarne.
Solsken och skratt voro goda förebud for den
stundande lustfärden, och snart var man i liflig
verksamhet i de båda husen. Betty, som blef foret i
ordning, stod vid fönstret och rapporterade hvad som
skedde midtemot och påskyndade sina systrars toalett
genom tätt på hvarandra följande telegramer:
“Der går drängen med tältet! Jag ser fru
Barker stufva in frukosten i en större och en mindre
korg. Nu ser herr Laurence på himmelen och
väderflöjeln; det vore bra roligt om han också följde
med. Der står Laurie alldeles lik en sjöman, den
snälla gossen! Nej, men se bara! Der kor upp en
vagn, full af folk — ett långt fruntimmer, en liten
flicka och två otäcka pojkar. En al dem är ofärdig.
Stackars gosse, han går på krycka! Det talade Laurie
inte om. Skynden ér, flickor, eller komma vi för
sent! Der ha vi Edvard Moflat. Kom och se,
Margret! Var det inte den der herrn som hclsade på
dig en dag då vi voro ute och handlade?"
“Jo, det var det. Så besynnerligt att han
kommer mod; jag trodde att hän hade rest till
bergstrakten. Der ha vi Sally. År jag bra nu, Hanna?"
utbrast Margret brådskande. -
“Du är en riktig tusensköna. Drag^ upp
kläd-ningen litet och sätt hatten rätt, det ser sa sentimen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
