Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Camp Laurence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talt ut som den nu sitter och den blåser af dig vid
första vindfläkt. Men, så kommen då en gång!“
“För all del, Hanna, tänker du ha den der
rysliga hatten? Det blir alltför galet. Du vill väl inte
göra dig till en fågelskrämma heller!“ sade Margret
i föreställande ton, då Hanna ämnade sätta på sig
den med ett rödt band utstyrda bredskyggiga och
gammalmodiga hatten som Laurie skickat henne på
skämt.
“Jo, det tänker jag visst, den skyddar så bra
mot solen och är dessutom lätt och stor. Man
kommer att skratta åt den, men det gör mig ingenting
att jag ser ut som en fågelskrämma, bara jag känner
mig fri och ledig. “
Derpå satte sig Hanna i spetsen för tåget och
de andra följde efter henne, bildande en liten ljus
syskontrupp i sina glada sommartoaletter, med
glädjestrålande ansigten under de i mjuka vågor gående
hattbrättena.
Laurie skyndade för att möta och på det mest
hjertliga sätt presentera dem för sina vänner.
Gräsplanen fick tjenstgöra såsom förmak, och under några
minuter spelades der en mycket liflig scen. Det
gladde Margret att Kate Yaughan, ehuru tjugo år
gammal, var klädd med en efterföljansvärd enkelhet,
och hon kände sig mycket smickrad af unga herr
Edvards försäkringar att han kommit enkom för att
lä återse henne. Hanna förstod nu hvarför Laurie
varit så njugg på loford när han talade om Kate, ty
i hela hennes sätt spårades ett bemödande att söka
hålla folk på afstånd, hvilket kontrasterade starkt
mot de andra flickornas glädtighet och tillgänglighet.
Betty kastade forskande blickar på de främmande
gossarne och fann att den af dem som var ofärdig
inte var så motbjudande som hon först tyckte utan
af ett mildt lynne och klen till helsan, och derför
beslöt hon att visa sig vänlig mot honom. Amy
märkte att Grace var en väl uppfostrad liten flicka,
och sedan de under ömsesidig tystnad stått och tittat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
