Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Camp Laurence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hvarandra, blefvo de helt plötsligt mycket goda
vänner. , . . . , ,
Då tältet, frukosten och crocket-pjeserna skickats
förut hade sällskapet snart embarkerat, och de tva
båtarne lade ut på samma gång, under det hr Laurence
stod på stranden och viftade med hatten. Laune
och Hanna rodde den ena båten, Brooke och Edvard
Moffat den andra, medan Eredrik Yaughan, den
okynnige tvillingen, gjorde sitt bästa att hindra
de två båtarne genom att vricka omkring dem i
en ökstock, lik en konfys vattenlöpare. Hannas
komiska hatt gjorde sig fortjent af sällskapets
synnerliga tacksamhet, ty det var den som brot isen i
början gpnom att framkalla ett allmänt skiatt. Dess
fläktande fram och tillbaka uppväckte nästan en liten
svalkande bris då Hanna rodde och skulle, såsom
hon försäkrade, kunna tjenstgöra såsom ett ypperlig!
paraply åt hela sällskapet, om man fick en regnskui
öfver sig. Kate såg något häpen ut öfver Hannas
sätt, i synnerhet då denna utropade: “Kristoffer Co
lumbus! “ i detsamma hon tappade sin åra och di
Laurie sade: “Eörlåt, kamrat, gjorde jag er illa?1
när han, intagande Hannas plats, rakade trampa henrn
på tårna. Bedan Kate Yaughan tagit upp sin lorgnet
några gånger för att närmare skärskada den besyn
nerliga flickan, förklarade hon att Hanna var ej
“kostlig men inte så dum“ flicka,^ hvarefter hon sftiå
log åt henne på vederbörligt afstand. ^
Margret, som befann sig i den andra baten, had
fått en ypperlig plats der hon satt midtemot roddarm
hvilka båda beundrade utsigten och skötte sina are
med ovanlig skicklighet. Hr Brooke var en allvarsan
tystlåten ung man med vackra bruna ögon och e;
behagligt tonfall i rösten. Margret tyckte om har
lugna sätt och ansåg honom såsom en vandrand
encyklopedi af nyttiga kunskaper. Han sade icl<
många ord åt Margret men betraktade henne i ställ
desto mer, och Margret kände inom sig att han
såg på henne med oblida ögon. Da Edvard gick ]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
