Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Camp Laurence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga henne. Hon hör till manskapet, och ni bör
visa också henne någon uppmärksamhet.*’
“Hör ni inte också till manskapet? Jag tycker
att hon kunde passa åt Brooke, men han håller på
och talar med Margret, och Kate stirrar just nu på
dem genom sin löjliga lorgnett. Jag skall gå, så
be-höfver ni inte försöka lära mig hvad som passar sig,
ty det kan ni inte, Hanna.
Kate kunde åtskilliga nya lekar, och då flickorna
icke ville och gossarne icke orkade äta mer, samlades
alla i salongen för att leka “Rigmarole**.
“Någon af sällskapet börjar en historia — hvad
som helst man behagar — och berättar så länge han
vill, endast med det vilkoret att han stannar tvärt
vid något spännande ställe, då den närmast sittande
skall taga vid och fortsätta. Gör man det bra, är
det mycket roligt och blir en högst lustig blandning
af tragiska och komiska ämnen. Yar så god och
börja nu, hr Brooke,“ sade Kate med en befallande
gest, som förvånade Margret, hvilken bemötte
informatorn med samma aktning som om han varit en
annan främmande herre.
Liggande i gräset vid de två flickornas fotter,
började hr Brooke lydigt historien, med de vackra
bruna ögonen envist fastade på den i solskenet
glittrande floden:
“Det var en gång en riddare som drog ut i
verlden för att förvärfva förmögenhet, ty han hade
ingenting annat än sitt svärd och sin sköld. Han
vandrade länge, väl tjugoåtta år, och hade svåra
dagar tills han kom till ett palats, som egdes af en
gammal konung, hvilken utlofvat en belöning åt den
som kunde tämja och dressera en vacker men obändig
fölunge, hvarpå han satte stort värde. Riddaren
beslöt att våga försöket, och det gick långsamt men
säkert framåt för honom, ty fölungen var ett präktigt
djur och lärde sig snart att älska sin nye husbonde,
ehuru han var egensinnig och vild. Hvarje dag, då
riddaren gaf kungens favorit en lektion, red han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
