Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. Hemligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftermiddagarna korta. Under två eller tre timmar inströmmade
solstrålarne genom det höga fönstret, medan Hanna
satt på den gamla soffan, ifrigt sysselsatt med att
skrifva och med sina papper utbredda på kappsäcken
framför lienne, under det hennes favorit, katten
Skrapnos, promenerade på bjelkarne öfver hennes hufvud,
tillsammans med sin äldste son, en fin ungherre, som
synbarligen var mycket stolt öfver sina polissonger
och mustacher. Helt och hållet fördjupad i sitt arbete,
raspade Hanna på tills sista sidan var fullskrifven,
hvar-efter hon satte sitt namn under med en stor släng
och bortkastade pennan, utropande:
“Se så, nu har jag gjort mitt bästa! Duger inte
det här, så dröjer det allt tills jag kan göra det
bättre. “
Lutande sig tillbaka i soffan, genomläste hon
noggrant manuskriptet, gjorde några strykningar här
och der och ditsatte en mängd utropstecken, livilka
sågo ut alldeles som små luftballonger; derefter rullade
hon ihop sitt opus och knöt ett starkt rödt band
derom och satt under några minuter betraktande sitt
verk med allvarsamma blickar, hvaraf tydligen
syntes hur mycken möda hon nedlagt derpå. Hannas
arkil’ utgjordes af ett gammalt tennkök, som var
upphängdt på väggen. Der gömde hon sina papper
och några få böcker, så att de skulle vara i
säkerhet för hennes kamrat, katten, hvilken, liksom hon,
hade en så stor smak för litteraturen, att hon ej visste
ett större nöje än att sörja för spridning af de böcker
hon kom öfver, livilka hon till och med slukade och
formligen försökte äta upp bladvis. Ur detta
gömställe framtog Hanna nu ett annat manuskript, och
efter att ha stoppat båda pappersrullarne i sin ficka,
smög hon sig tyst och varsamt utför trappan,
lem-nande sina vänner att i allsköns ro få tugga på
hennes pennor och smaka på bläcket.,
Så ljudlöst som möjligt tog hon på sig hatt och
kappa, kröp genom ett fönster på husets baksida ut
på taket af en låg utbyggnad, hoppade ned på gräs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
