- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
200

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. Hemligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vallen och tog en omväg ut på gatan. En gång väl
der, stannade hon för att hemta andan, anhöll en
passerande omnibus, hvari hon rullade af till staden
med mycket förnöjd men på samma gång
hemlighetsfull uppsyn.

Om någon gifvit akt på Hanna, skulle hennes
rörelser ha förefallit honom i hög grad besynnerliga,
ty sedan hon stigit ur omnibnsen, vandrade hon af
med långa steg tills hon efter något letande kom till
ett hus vid en lifligt trafikerad gata. Nu gick hon
in genom porten, kastade ögonen uppåt de smutsiga
trappstegen, och sedan hon stått orörlig ett stund,
skyndade hon plötsligt ut på gatan och aflägsnade
sig några steg lika fort som hon kommit. Denna
manöver upprepade hon ett par gånger, till stor förnöjelse
för en ungherre med svarta ögon som låg i ett fönster
i huset midtemot öfver gatan. Då Hanna återkom för
tredje gången, mannade hon upp sig med en knyckning
drog ner hatten öfver ögonen och styrde kosan
uppför trapporna med en min som om hon gick att låta
draga ut alla sina tänder.

Bland andra skyltar som prydde porten var
äfven en tandläkares, och sedan den unge herrn
midtemot ett ögonblick betraktat ett par artificiella käkar,
hvilka långsamt öppnades och slötos för att draga de
förbigåendes uppmärksamhet på två hvita tandrader,
kastade han på sig rocken, satte hatten på hufvudet
och skyndade ned för att ställa sig på post vid porten
på andra sidan gatan, dervid han småleende sade för
sig sjelf:

“Det är likt henne att komma ensam, men går
doktorn för illa åt henne, så kan hon nog behöfva
någon som hjelper henne hem.“

Efter tio minuter kom Hanna springande utför
trapporna med blossande ansigte och liknande en
person som straxt förut genomgått någon plågsam
operation. Då hon varseblef den unge herrn, såg hon
allt utom angenämt öfverraskad ut och gick förbi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free