Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. kap. Bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Laurie att jag var ledsen. Jag mötte honom i
porten, och då talade han om att han kom i samma
afsigt. Så skrattade vi bägge två, bådo h varandra
om förlåtelse och kände oss glada och snälla igen.
Sedan jag hjelpt Elsa tvätta i går, skref jag litet
vers, och som pappa tycker om sådana der små
barnsligheter, så skickar jag dem med för att roa
honom. Gif honom min allra största omfamning och
kyss dig sjelf ett dussin gånger från din
upp-och-nedvända
Ilanna. “
Tvätterskans. visa.
Så stolt och så glad vid min bnnke jag står
och sjunger min visa igen;
den glänsande löddern till armhågen når
och mödan är riktigt en vän.
Jag sköljer och vrider, och hurtigt det går.
I solskenet torkar jag se’n.
O, kunde vi två våra hjertan ändå
så rena från synder och brist!
Om blott vi med vatten och luft kunde få
dem hvita som lärft, förvisst;
vi då stalde till, både stora och små,
En herrlig stortvätt till sist!
Den idoge aldrig görs dagen för lång,
förnöjsamhet, bor i hans sinn’.
Han hinner ej tänka på sorgen engång
och släpper den aldrig in,
men griper till qvasten och sopar med sång
bekymren från tröskeln sin.
Jag är glad att ett handtverk jag eger också
och slipper att fåfäng gå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
