Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. kap. Bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta bref, som var prydligt skrifvet pa
parfyme-radt papper, kontrasterade skarpt med nedanstående,
hvilket var kluttradt på ett stort tunnt pappersblad,
utsiradt med stora bläckfläckar samt alla slags
slangar och besynnerliga bokstäfver:
“Min rara mamma!
Tre “hurrah !“ för vår älskade gamle tar! ^Brooke
var mig en baddare att telegrafera qvickt, sa att vi
fingo veta genast pappa blef bättre. Jag rusade upp
på vinden när brefvet kom och försökte tacka, Glid
för att Han varit så god mot oss, men jag kunde
bara gråta och ropa: “Jag är glad! Jag ar glad.
Gör inte det samma verkan som en riktig bon. Jag
kände att jag hade många sådana i mitt hjerta. JSu
ha vi så roliga dagar, och nu kan jag riktigt njuta
af dem, ty vi äro alla ursinnigt snalla och vi letva
nästan som turturdufvor i sitt bo. Hvad mamma
skulle skratta, om hon fick se Margret gora les
hon-neurs vid bordet och agera mamma tor oss. Hon
blir vackrare för hvarenda dag och jag är alldeles
tokig i henne ibland. Barnen äro riktiga ärkeanglai,
och i ag — i a, iag är Haima och skall aldrig bli
an-nat än Hanna. Men jag får lof att tala om for dig
att jag varit nära att komma i gräl med Laurie.
Det ’ var bara en struntsak, fast han biet stött J ag
hade rätt men var ohöflig mot honom, och t?10k
han hem, sägande att han inte skulle komma ti lbaka
förr än jag bedt honom om förlåtelse.^ Jag biet da
topp rasande och förklarade att jag inte ville göra
det. Det räckte hela dagen, jag var missbelåten och
längtade så mycket efter dig, mamma. Laurie och
iag äro båda så stolta, och det är sa svart att bedja
om förlåtelse, men då jag var den som hade ratt,
’ så trodde jag att han skulle göra det, men det gjorde
han inte. ’ Om qvällen kom jag ihåg hvad du sade
när Amy föll i floden. Jag läste i mm lilla^ bok
kände mig bättre, beslöt att inte låta solen ga ned
öfver min vrede och sprang så Öfver för att berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
