Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. kap. Mörka dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som förkunnade att hr March var bättre. Hanna
läste det tankfullt, men den tunga bördan tycktes ej
ha blifvit lyftad från hennes hjerta och i hennes
an-sigte afspeglades en sådan sorg, att Laurie genast
frågade:
•‘Hur är det? Är Betty sämre?“
“Jag har telegraferat efter mamma, “ svarade
Hanna och gjorde med ett tragiskt uttryck i ansigtet
förtviflade ansträngningar att taga af sig kängorna.
“Har ni gjort det på eget bevåg, Hanna?“
frågade Laurie, i det han, seende hur hans väninnas
händer darrade, nödgade henne att taga plats på en
stol och drog af henne de motsträfviga kängorna.
“Hej, doktorn sade att vi skulle göra det.“
“Ack, Hanna, så illa kan det inte vara!“
utbrast Laurie med förskräckelsen målad i sitt ansigte.
“Jo, så är det; hon känner inte mer igen oss
och talar aldrig om något annat än gröna dufvor,
som hon kallar vinranksbladen på trädgårdsmuren;
hon är inte längre lik min Betty och vi ha ingen
som kan trösta oss, då pappa och mamma äro borta,
och Grud tycks vara så långt borta, att jag inte kan
finna Honom.“
Tårarne runno härunder ymnigt utför den
stackars Hannas kinder, hon sträckte öfvergifvet ut
handen, liksom om hon trefvade i mörkret för att finna
ett stöd, och Laurie fattade den, hviskande så godt
han kunde, ty det var liksom om han fått något i
halsen:
“Här är jag. snälla Hanna, luta er mot mig!“
Hanna kunde ej tala, men hon slöt sig intill
vännen, hvars deltagande handtryckning tröstade
hennes qvalda hjerta och tycktes föra henne närmare
den gudomliga arm som ensam kunde hålla henne
upprätt i bedröfvelsen. Laurie ville säga Hanna
någonting vänligt och tröstande, men tungan vägrade
göra sin tjenst, hvartor han stod tyst och mildt strök
hennes nedböjda hufvud, såsom modern brukade. Detta
var också det bästa han kunde taga sig till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
