Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. kap. Mörka dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skänkte Hanna större tröst än de mest vältaliga ord,
ty hon uppfattade sin väns outtalade sympati och
kände i tysthet den ljufva tröst som tillgifvenheten
skänker sorgen. Snart aftorkade hon tararne som
lindrat hennes smärta, och såg upp med tacksamheten
afspeglad i sitt ansigte.
“Tack, Laurie, jag känner mig bättre nu, jag
tycker inte längre att jag är så öfvergifven och vih
försöka att bära hvad som kan hända. “
“Hoppas det bästa, det skall göra er godt, Hanna
Snart skall er mor vara här, och då blir allt bra igen.
“Hvad det gläder mig att papjia är bättre, ty
nu skall det inte kosta på mamma så mycket att
nodgas lemna honom. Ack, min Gud, det tyckes mig
som om alla sorger kommit öfver oss pa en gang oc
jag fått den tyngsta delen på mina skuldror, sade
Hanna suckande och slätade ut den vata näsduken
på sina knän för att torka.
“Har Margret det bättre då?“ frågade Laurie
och såg missbelåtet på henne.
“Ack, ja, visst är det svårt för henne också, men
hon älskar inte Betty så högt som jag, och hon skulle
inte sakna henne så mycket som jag. Betty ar mitt
samvete och jag Un inte lefva utan henne. Jag kan
det inte! Jag kan det inte!“ . ..
Efter dessa ord dolde Hanna sitt ansigte i
näsduken och grät förtvifladt, ty hon hade härdat u
tappert ända tills nu och aldrig fält en tar Laurie
förde ena handen öfver sina ögon men kunde ej tala
förrän han lyckats öfvervinna den känsla afqyatning
som han erfor i strupen och bekämpa darrningen i
sina läppar. Det skulle varit omanligt att gråta,
tyckte han, men han kunde ej hjelpa det, och jag
är glad deråt. _
Då Hannas snyftningar saktat sig, sade han
förtröstansfullt: .. o
“Jag tror inte att Betty skall dö_; hon ar sa
god och vi älska henne alla så högt-, jag kan inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
