Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. kap. Amys testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde, gick hon upp i öfra våningen for att roa sig
sjelf i ett af de stora rummen oeh tog Polly med
såsom sällskap. I detta rum fanns en garderob, hvarest
sutto upphängda gammalmodiga kläder, med hvilka
Ester gifvit henne tillåtelse att leka, och det var
hennes största nöje att styra ut sig i de urblekta
brokadkläd ningarne samt gå upp och ned framför den
höga spegeln, derunder görande sirliga helsningar till
höger och venster och med förtjusning lyssnande till
fraset af det långa släpet. Denna gång var Amy så
upptagen häraf, att hon hvarken hörde Laurie ringa
eller märkte hur han tittade in genom dörren, medan
hon promenerade fram och tillbaka, koketterande med
en solfjäder och kråmande sig med hufvudet, hvarpå
hon bar en stor röd turban, som bildade en skärande
kontrast mot hennes blå brokadklädning och stickade
gula underkjol. Hon var tvungen att gå forsigtigt,
ty hon hade högklackade skor, och det var, såsom
Laurie sedan berättade för Hanna, en komisk syn
att se henne pösa sig i denna kostliga toalett, med
Polly tätt i hälarne, kråmande sig och härmande henne
så godt hon kunde och litet emellanåt stannande för
att skratta eller utropa: “Ä’ vi int’ fina? Gå bort,
otäcka! Håll mun! Kyss mig lilla du! Ha, ha!“
Endast med svårighet tillbakahållande ett
gapskratt, som skulle förnärmat Amys majestät,
knackade Laurie på dörren och blef mottagen mycket
nådigt.
“Sitt ned och hvila er litet, medan jag tager af
mig det här; sedan skall jag fråga er till råds
angående en mycket vigtig sak,“ sade Amy, sedan hon
låtit Laurie beundra sig i all sin glans och kört in
Polly i ett hörn.
“Den der fågeln har jag lått för mina synder, “
fortfor hon, aflyftande det röda berget från sitt
huf-vud, medan Laurie satte sig grensle öfver en stol.
“Under det faster tog sig sin lur i går och jag sökte
vara. så stilla som en råtta, började Polly skrika och
flaxa i sin bur. -Tag gick derför och släppte ut henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
