Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Laurie ställer till förargelse och Hanna stiftar fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flugen på ö fvers t a trappsteget ocli den gamlehemi
stod nedanför - ett lejon pa vägen _ maste hon
stanna der hon var och härda ut till slut
“Jao- kan verkligen inte tala om det, tor mamma
har förbjudit oss det. Laurie har bekant, bedt om
förlåtelse och blifvit straffad alldeles tillräcklig .
är inte för att skydda honom som vi fe ^
om det, utan för en annan persons skull och det b i
ännu värre, om ni skulle blanda er den. Groi det der
tör inte Bet var mitt fel till en del, men nu ai del
bra igen, och låt oss derför glömma det och i stallet tak
om “Vandringsmannen» eller någontingjurna*roligt
“I galgen med “Vandringsmannen»! kom nu
nu och gif mig ert ord på att den vildbasaren mt<
visatsig^ otacksam eller oförskämd Om han g,or
det trotø all er vänlighet, så ^ sk all jag klappa on
honom med mina egna händer.’ rrnnna
Denna hotelse lät hemsk men oroade icke Hanna
ty hon visste att den lättretlige gamle herrn ick
skulle lyfta ens ett finger mot sm sonson hur mj ck
han än‘sade raka motsatsen. Hon klattiade deito
lvdin-t ned för trappan och omtalade hvad Laurie gjoi
SttSt lie, »I... »tt blottställa Matgrt
eller afvika från sanfungen.
“Hm! Nåja, om pojken tegat derfor att han gitv
ett löfte och inte af trilskhet, så vill jag forlata honon
Han är en tjurskalle och svar att handskas med
sade hr Laurence och förde oupphörligt fingran
genom håret tills detta såg ut som om han varit u
i stormväder, dervid rynkorna i hans panna utjernn.
des och efterföljdes af ett uttryck al belåtenhet. _
“Det är på samma vis med mig som med Lauri
men med ett vänligt ord styr man mig battre i
med hela regementen,» sade Hanna, i det hon to
sökte att fälla ett godt ord för sm van hvilken tyc
tes knappt ha kommit ur en klamma forran han v;
nära att råka i en annan.
“Tycker ni att jag inte är tillräckligt snäll m
honom, ’hä?“ ljöd det skarpa svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
