Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. kap. “Ljufliga ängar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreslå genom sina storartade dimensioner totalt
omöjliga eller till ytterlighet befängda ceremonier. Laune
gaf henne ej efter, och om han fått råda, skulle man
haft lusteldar, raketer och triumfbågar. Efter många
skärmytslingar och dispyter ansags det uppatsträfvande
paret vara fullkomligt “utsläckt1’ och lornade omkring
med otröstlig uppsyn, hvilken det likväl^ ej matte
varit så farligt med, att döma af de ljudliga
skratt-salfvor som hördes när det kom för sig sjelf.
Några dagars ovanligt blid väderlek förebådade
en liksom bestäld herrlig juldag. Elsa kände på sina
ben att det skulle bli en ovanligt lycklig dag, och
det tycktes äfven som om hon den gangen var en
sannspådd profetissa, ty alla och allt syntes åtföljas af
framgång. A.tt börja med: hr IVfarch skref att han
snart skulle vara hos dem; vidare kände sig Betty
ovanligt kry samma morgon, och sedan hon blilvit
insvept i den julklapp hon fått af sin moder — en
mjuk karmosinröd merino-sjal — bars hon^ i triumf
till fönstret för att taga i betraktande de gåfvor-hon
fick af Hanna och Laurie. “De outsläckliga11 hade
gjort sitt bästa för att visa sig värdiga sitt namn, ty,
liksom tomtar, hade do arbetat om nätterna och salunda
frambesvurit en komisk öfverraskning. Ute i
trädgården stod en ståtlig snöflicka med en ekruska på
hufvudet, en korg med frukt och blommor i ena
handen och en stor rulle nya noter i den andra.
Hvad Betty skrattade, då hon fick se snöflickan!
Hvad Laurie hade brådt med att springa upp och
ned för att bära upp julklapparne, och sådana kostliga
tal Hanna höll, då hon öfverlemnade dem åt systern!
“Om vi bara hade pappa hemma nu, så vore
mitt hjerta så fullt af lycka, att jag inte skulle ha
rum för en endaste droppe till,11 sade Betty, suckande
under sitt öfvermått af sällhet, da Hanna bar henne
till studerkammaren, så att hon skulle fä hvila sig
efter den häftiga själsspänningen och vederqvicka sig
med de inbjudande drufldasar snöflickan skickat
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
