Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. kap. “Ljufliga ängar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Så tycker jag också!“ tillade Hanna och slog på
klädningsfickan, hvari låg den ifrigt efterlängtade
“Sagan om feen Undine".
“Och jag med! “ instämde Amy, i det kon med
förtjusta blickar betraktade ett kopparstick
föreställande madonnan och Kristusbarnet, hvilket modern
gifvit henne och låtit sätta i en vacker ram.
“Och naturligtvis jag också!" utbrast Margret,
i det hon strök de silfverglänsande vecken af sin
första sidenkläd ning, den hr Laurence envisats att fa
gifva henne.
“Måste icke jag också säga detsamma!" sade
fru March tacksamt, då hennes ögon från makens
bref riktades på Bettys småleende ansigte och hennes
hand smekte den brosch af grått, guldgult,
kastanje-brunt och svart hår som flickorna nyss fästat på
hennes bröst.
I denna mödornas verld inträffa då och då
händelser sådana man finner dem beskrifna i sagans
fängslande form, och huru stor är icke den lisa de skänka
oss! En halftimme efter sedan alla förklarat sina
hjertan vara så fulla af lycka, att de ej kunde rymma
en droppa till, kom denna droppe. Laurie gläntade
på salongsdörren, genom hvilken han varsamt stack
in hufvudet. Han kunde lika gerna ha slagit en
kullerbytta eller uppgifvit ett indianskt stridsrop, ty hans
ansigte förrådde så mycken undertryckt rörelse och
hans röst klingade så förrädiskt gladt, att alla sprutto
upp, ehuru han endast sade med mystisk och andfådd
stämma:
“Här är en annan julklapp åt herrskapet."
Laurie hade knappt hunnit säga dessa ord förrän
han försvann och i hans ställe syntes en reslig man,
påpelsad ända upp under ögonen och stödjande sig
på cn annan högväxt person, hvilken försökte säga
något men ej kunde få fram ett enda ord.
Naturligtvis följde nu en allmän uppståndelse, och undci
några minuter tycktes alla vara från sina sinnen, ty
de besynnerligaste saker egde rum, och ingen sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
