Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. kap. “Ljufliga ängar“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ord. Herr March kunde knappt ses, omsluten
af fyra arin-pars kärleksfulla omfamning; Hanna
förargades på sig sjelf öfver att hon varit nära att
svimma och hade,- måst af Laurie kureras derför i
garderoben der husapoteket fanns; hr Brooke kysste
Märgret helt och hållet af misstag, såsom han något
osammanhängande förklarade, och den om sin
värdighet så måna Amy föll omkull öfver en pall, och då
hon ej kunde komma upp igen, omfattade hon
gråtande sin fars stöttar på det mest rörande sätt. Fru
March var den som först återvann sjelfbeherrskningen
och sträckte upp handen med ett varnande:
“Tyst, tänk på Betty!“
Men det var för sent: dörren till
studerkammaren flög upp, den lilla röda själen syntes på tröskeln
— glädjen göt styrka i de svaga benen — och Betty
sprang i sin fars armar. Hvarför söka skildra hvad
som nu följde? — Deras fulla hjertan öfverflödade,
det framfarnas bitterhet var glömd och man lefde
endast för det närvarandes sällhet.
Det låg intet romaneskt häri, och ett hjertligt
skratt bragte alla åter i den jemna
sinnesförfattningen, då man upptäckte Elsa bakom dörren snyftande
och torkande sig i ögonen med den feta kalkontuppen,
hvilken hon glömt att lemna qvar, när hon störtade upp
från köket. Då munterheten lagt sig, tackade fru March
hr Brooke för de ömma omsorger han egnat hennes
make, hvarvid hr Brooke hastigt erinrade om att hr
March bohöfde hvila sig, fattade Lauries hand och
brådstörtadt aflägsnade sig med honom. Derefter
ålades de båda sjuklingarne att hvila sig, hvilket de
äfven gjorde genom att tillsammans slå sig ned i en
stor länstol, der de ifrigt språkade mod hvarandra.
Hr March berättade huru han längtat efter att
få öfverraska dem och huru, då det vackra vädret
kom, hans läkare gifvit honom tillåtelse att få begagna
sig deraf för att resa hem, huru uppmärksam Brooke
varit och huru han obestridligen vore den
aktningsvärdaste och hederligaste unge man. Hvarför hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
