Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. kap. Faster March gör slag i saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margret steg upp medan hon sade detta och
ämnade just repetera sin värdiga sortie, då steg_ i
tamburen kommo henne att blixtsnabbt atertaga sm
plats och börja sy, liksom om hennes lif hängde
derpå att arbetet biet’ tärdigt på klockslaget. Ilanna
qväfde sin skrattlust öfver Margrets plötsliga manöver,
och då i detsamma en blyg knackning hördes på
dörren, gick hon att öppna, antagande en uppsyn
som talade om helt annat än gästfrihet.
“God afton, jag kommer för att hemta mitt
paraply — det vill säga för att höra åt^ hur er far
mår i dag,“ sade herr Brooke, som blef något
förvirrad vid åsynen af flickornas ansigten.
“Han mår ganska bra, jag skall gå och säga
honom att ni är här,“ svarade Hanna och smög sig
ut ur rummet för att gifva Margret tillfälle att komma
fram med sitt tal och sin högtidliga min. Men i
samma ögonblick Hanna försvann började Margret
draga sig mot dörren mumlande:
“Mamma önskar att få tala med er; var derför
god och sitt ned, så skall jag bedja henne komma hit.“
“Gå inte, är ni rädd för mig, Marget?“ sade
Brooke och såg så nedslagen ut, att Margret tänkte
att hon sagt något mycket ovänligt. Hon rodnade
ända upp till de små lockarne i pannan, ty han hade
aldrig förut kallat henne Margret och hon
öfver-raskades af att finna huru naturligt och vackert det
lät när han sade så. Ifrig att visa sig vänlig och
obesvärad, sträckte hon förtroligt ut sin hand och
sade hjertligt:
“Hur skulle jag kunna bli rädd för er som varit
så snäll mot pappa? Ack, om jag bara kunde visa
er min tacksamhet derför. “
“Skall jag säga er hur ni skall kunna göra det?“
frågade Brooke, qvarhållande den lilla handen i sina
stora och betraktande Margret med så mycken kärlek
i sina bruna ögon, att hennes hjerta började klappa
ännu häftigare och hon både ville springa sin väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
