Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. kap. Faster March gör slag i saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stanna qvar för att lyssna till livad han ämnade
säga henne.
“Ack, nej, gör inte det! Jag vill det inte!“
utbrast hon och försökte draga bort sin hand ur
hans samt såg mycket rädd ut trots hvad hon nyss
förut sagt.
“Jag ville inte göra er förlägen; jag önskar bara
veta om ni bryr er en liten smula om mig, Margret.
Jag älskar er så högt, dyra flicka,“ tillade Brooke ömt.
Nu skulle det lugna, högtidliga talet kommit,
men dermed blef det ingenting af, ty Margret glömde
bort hvartenda ord deraf lät hufvudet nedsjunka mot
bröstet och svarade: “Jag vet inte“ så sakta, att
John måste luta sig ned för att kunna uppfatta det
löjliga korta svaret.
Han tycktes vara ense med sig sjelf att de få
orden voro värda det besvär han gjort sig, ty han
smålog för sig sjelf, tryckte tacksamt den lilla
knubbiga handen och sade i sin mest öfvertalande ton:
“Vill ni försöka att komma till klarhet i den
saken? Jag önskar det så innerligt, ty jag kan inte
med glädje börja arbeta förrän jag vet om jag
slutligen får min belöning derför eller ej.“
“Jag är alldeles för ung ännu,“ stammade
Margret, som inom sig undrade öfver att hon var så
förvirrad men på samma gång fann ett visst behag deri.
“Jag skall vänta och under tiden kan ni ju lära
cr att tycka om mig. Skulle det bli en mycket
svår lexa?“
“Visst inte, om jag vill lära mig den, men...
“Nå, så vill det då, Margret. Jag tycker om
att undervisa, och det här är lättare än att lära sig
tyska,“ afbröt henne Brooke och bemäktigade sig äfven
don andra handen, så att hon ej kunde dölja sitt
ansigte, då han böjde sig ned för att betrakta det.
Tonen i Brookes ord var tillbörligt bönfallande,
men då Margret smög en skygg blick upp i hans
ansigte, såg hon att i ögonen lästes lika mycket
glädje som ömhet och att kring läpparne spelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
