Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Amnesti åt Amaltheamännen, februari 1914
- Judas (X–felt)
- Amaltheamännen (Emil Manus)
- De stora turnéerna
- Ungdomen och Amaltheasaken (Jalmar Wiksten)
- Fram för «Amnesti«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Judas.
Det finns en typ inom mänskligheten, som
mer än andra och i alla tider drabbats av
föraktet, såväl det enskilda som det
samfällda. Det är »Judas», mannen som
förråder sin vän, sitt land, sin klass eller sitt
ideal.
En fiende kan man hata och akta på
samma gång; den svekfulle vännen måste man
avsky.
Men vem är Judas och vad är
judasgärning? I allmänhet torde vi nog hålla dessa
begrepp inom allt för snäva gränser. Vi
äro så skarpsynta och så stränga, när det
gäller den positiva sidan av saken, men vi
äro skumögda och tanklösa inför den
negativa. Och dock kan uraktlåtenhet att göra
en god gärning vara ett större brott än
utförandet av en dålig handling.
Ola Hansson har i »Ung Ofegs visor»
givit en drastisk skildring av Judas — icke
blott den traditionelle, öppne förrädaren,
men den konsekvent utvidgade och
tillämpade feghetstypen. Han låter denne en
vinternatt sammanträffa med »den store Anden,
som somliga kalla Ödet, andra Tiden och
åter andra Rättfärdigheten eller Domaren».
Han ropas i namn och blir mycket förskräckt.
»Jag är icke Judas!» svarar han. Domaren
läser lagen för honom:
»Du är livets likblod och mänsklighetens
röta. Din själ är spetälsk, ditt hiärteblod
svart, din hjärna träck. Det finns icke en
bland människorna, som är släktets skam
såsom du; om man sökte genom alla
fängelser och genom lastens alla boningar —
man funne ej din like.
Ty du är tigaren. Du har tigit, tigit i
hela ditt liv, tigit då du bort tala, tigit bort
din själ och din samvetsfrid. Du spottade
aldrig på honom, som stod i kåken, men
du teg; du höll icke i tängerna, när man
ryckte ut hjärtat ur kroppen på
sanningsvittnet, men du teg; du var icke bland dem
som spände havande kvinnor för din vagn,
men du åkte och teg; du piskade aldrig dina
arbetare till att ta i tills blodet sprutade
fram ur de brustna kärlen, men du såg på
hur andra gjorde det och teg. Du skulle
ha tigit, om man släpat din egen far i hans
gråa hår; du skulle ha tigit, om man
skändat din egen mor i din åsyn.»
Därefter beskrives, hur det skall gå på
den stora domedagen: alla få förlåtelse och
gå in i saligheten — de lede som frestat och
de svage, som fallit — alla utom en: Judas.
Han skall i evighet vandra omkring bland
de öde världarna och endast ha sitt eget,
djupt föraktade jag att sällskapa med:
»Du som låtit orätt ske, fastän du kände
vad orätt var; du som kallt såg på, fastän
du hade händer till att hjälpa; du som
förrådde dina bröder, genom att tiga där du
kunnat frälsa dem med ett enda ord; du
som hade sanningen, men icke talade den,
och gick tigande förbi den oöverskådliga
raden av korsfästa sanningsmän; — du fege
tigare, vars namn är Judas, — förlåtelsen
får du icke, aldrig i evighet.» — —
Det skall invändas att denna
värdesättning och jämförelse mellan det aktiva och
det passiva brottet är oriktig; att Ung Ofeg
är orättvis och går till överdrift. Ty bland
dem »som höllo i tängerna och sleto hjärtat
ur kroppen på sanningsvittnet» etc. funnos
väl minst lika stora uslingar som den fege
tigaren, vilken blott såg på; funnos de som
icke blott lät orätt ske, fastän de visste vad
orätt var, men som själva utförde denna
orätt. Och det borde väl vara lika
fördömligt som den feges tystnad.
Vi skola icke disputera härom. Det
citerade är en parabel, där förf. med de
starkaste, ord och bilder velat visa oss
judastypens verkliga omfattning och innebörd. När
alla fördöma det aktiva förräderiet, behöver,
han icke ytterligare lasta detta; däremot
finner han det nödvändigt att hårdhänt väcka
oss till uppmärksamhet och besinning inför
även det passiva förräderiet, den fega
tystnaden.
Den tappra stridsmannens ord äro ju som
skrivna för dagen och för den angelägenhet,
denna publikation sysslar med.
Oöverskådlig är raden av korsfästa sanningsmän och
deras vederlikar; men än större är raden av
dem, som stillatigande och med seende
samveten gå dem förbi. En och annan spottar
ännu på de tre, som sitta i kåken — tusen
sinom tusen deltaga i gärningen endast
genom att tigande se på.
Till dem går i dag ett väckelserop och en
vädjan: deltag i opinionsrörelsen för de tre
fångarnas frigivning! För de lidandes skull,
men också för er egen för att avskudda eder
skammen och domen: »Du som förrådde
dina bröder, genom att tiga där du kunnat
frälsa dem med ett ord!»
X-felt.
Amaltheamännen
måste vi befria! Det är en onaturlighet att
längre låta dem vara avstängda inom
fängelsets murar. Deras själar äro sunda och
friska, deras tankar klara och reflekterande
— de äro inga degenerationsutskott, de äro
klartänkta individer.
Inom fängelset förstör man deras fysik,
gör deras tillvaro odräglig och eländig på
allehanda sätt, man gör deras liv till en
plåga; flämtande livslågor äro de nu, som
fösts undan för att slockna och förinta.
Deras fängelsetid är en värdemätare för
arbetarklassens vakenhet! Deras dag för dag
enahanda liv i fängelset är en återspegling
av arbetarklassens försoffning!
Låt oss då rycka upp oss. Låt oss visa
att vi vilja resa oss från eländet, och då vi
så ryckt upp oss, så rycka vi också bort
murarna som skiljer våra kamrater från det
pulserande livet.
Uppresning mot förtrycket, det är vår
önskan och det var det som drev våra
kamrater till sin handling i arbetarklassens
inträsse.
Arbetarklassens inträsse! I detta inträsse,
och som en uppresning mot förtrycket, är
vår strävan att befria Amaltheamännen.
Emil Manus.
De stora turnéerna. Då anmälningar
fortfarande inkomma, har kommittén ännu ej
kunnat utarbeta någon plan. Senast den 4
dennes inkom begäran om föredrag från 9
platser. Så fort möjligt skall plan
utarbetas och tillsändas de respektive orterna. I
allt fall börjar turnéerna i mitten av febr.,
då Amaltheamånaden tager sin början.
Ungdomen och
Amaltheasaken.
Det ligger i ungdomens, åtminstone i den
arbetande ungdomens natur att revoltera
mot missförhållanden av ett eller annat slag.
En ung man eller kvinna, som inte är
abnorm eller står i beredskap att bli
förtryckare, måste med naturvändighet tänka och
känna revolutionärt, stå i opposition mot
förtryck och orättvisor.
Därför kan man fordra att all radikal
ungdom skall, om ej precis försvara, dock
förstå den handling för vilken tre unga
arbetare nu sitta fängslade. Vi får komma ihåg
att Amaltheattentatet ej begicks av några
som hälst egoistiska motiv. Handlingen var
däremot ett utslag av uppoffrande
solidaritetskänsla med de i social konflikt stridande
klasskamraterna. Den utfördes ej på grund
av smutsiga motiv utan dikterades av
ungdomlig rättfärdighetskänsla.
Attentatsmännen hade ej heller menat — detta måste på
det starkaste framhållas för dem som inbillar
sig motsatsen — att blod skulle utgjutas.
Sträjkbrytarföljet skulle skrämmas bort, men
i olyckan blev en man dödad och några
andra skadade.
I snart sex år har nu Nilsson, Rosberg
och Stern suttit fängslade. De väntar
kanske endast på att döden skall befria dem
från livstidsfångarnas ohyggliga lidanden.
Men vi, som fortfarande har friheten, vi som
har tillfälle att deltaga i striderna och trots
allt njuta av livet, skall vi ej på allt sätt
försöka få ut våra kamrater?
Den pågående namninsamlingen för
petitionen till konungen bör få så stor
omfattning som möjligt. Må tusen och åter tusen
nya listor bli fulltecknade med namn. Det
är ungdomens plikt att deltaga i och försöka
få agitationen för masspetitionen så
omfattande som möjligt. Var och en som vill
medverka till ett gott resultat kan det
också. Försök, just du unge kamrat som läser
detta, att samla in ett hundratal namn på
petitionen. Klargör för vänner och bekanta
vad saken gäller, försök entusiasmera dem
till behjälplighet i den pågående
propagandan.
Tänk dig själv, kamrat, i Amaltheamännens
ställning och du skall medge att vi alla har
skyldighet att offra något för dem som
offrade allt för sin klass.
Kan vi få ungdomen med oss i denna sak
ja då kanhända spelet är vunnet. Ty
»Vi har sol, vi har sång, vi har segertro
med oss.»
Jalmar Wiksten.
Fram för «Amnesti«. Vi uppmana våra
kommissionärer och intresserade att förnya
rekvisitionerna på detta nummer av
Amnesti. Vid alla möten, fäster och på
arbetsplatser bör tidningen utbjudas. Stärk
agitationen för Amalthemännens frigivning
genom att sprida tidningen.
*
Vad har du gjort för Amaltheamännens
frigivning?
*
25 mars skall petitionslistorna vara
återsända lill Amaltheakommitten, Stockholm.
Oscar Malmborgs Boktryckeri
Stockholm 1914. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/amaltheapr/feb1914/0007.html
