- Project Runeberg -  Amnesti åt Amaltheamännen / 1 Maj 1914 /
3

(1914)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amnesti åt Amaltheamännen, 1 maj 1914 - Starka ord (Victor Arendorff) - Långholmsbilder (Einar Ljungberg) - Uttalande (Kata Dahlström)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Starka ord.

Väl kan starka händer fängselbommar spränga,
bräcka tjocka murar och slå lås isär,
öppna tunga portarna, som fångar stänga
inom dystra väggar, där ej solen är. . .

Men vi fria eder, Amaltheamänner,
ej med händers kraft och verktyg utav stål,
ty vårt varma hjärta större styrka känner
i ett vapen, som till slut når kampens mål.

Ärligt ord, som tyckes eller öppet talas,
sanningsord, som flammar ur en eldig själ —
det har kraft att gammal fördom slå ihjäl,
om ock segern dröjer och får dyrt betalas.

I ett slag kan blixten eken slå i flisor,
dynamiten spränga kan de högsta berg,
men de ord vi tala hava själ och märg
och bli sprängskott under världens orättvisor.

Våra starka ord kan spränga fängselbommen,
fast det dröjer, innan skottet riktigt tar. —
Då, kamrater, stigen ut där livet blommar,
ut till frihet, ut till sol och ljusa dar!

VICTOR ARENDORFF

Långholmsbilder.



Fängelsegården.
Fängelsegården.

»Dock ett jag vet, det vore väl
man visste vad man vet:
vart fängelse man byggt är byggt
med mur av skändlighet,
och bommat till så Kristus ej
skall skåda in i det».

Oscar Wilde.


Vidstående tre interiörer äro tagna från
fängelset på Långholmen. Och som varje
fängelse i landet är byggt efter samma system
äro de varann tämligen lika, varför man genom
ovanstående foto får en inblick i fångens
sorgliga liv i allmänhet.
Kyrkan.
Kyrkan.

Bilden längst till vänster är
fängelsegården, där fångarne dagligen rastas en 20 à
30 minuter. Fängelsegårdarne gränsar som
synes intill varann och skiljes genom tjocka
höga murar, så ej fångarne skall komma i
förbindelse med varandra. Man endast hör
det släpande trampet av dessa arma
människors ömkliga procession. Som en utslagen
solfjäder är dessa gårdar byggda och i deras
spets är en vaktkur, där fångknekten har en
överblick över alla fångarne. Från och till
sin cell får fången en mask för ansiktet.
Behandlingen är som om man vore ett vilt
djur. På fängelseknektannes språk kallas
denna vädring av fångarne för »promenad».
Ett girymt hån. Jag föredrog många gånger
att stanna i min cell.
Hallen.
Hallen.

På bilden här ovan se vi
fängelsekyrkan. Här är samma isolering; i de små
överbyggda båsen sitta fångarne under
»gudstjänsten» så att de endast se prästen i
predikstolen. Från denna plats äjr bilden tagen.
Det är endast de stora länscellfängelserna
som har kyrkor. I kronohäktena får
fången åhöra predikan i sin oell. Celldörrarne
öppnas ett par decimeter. Då dörren ligger
långt in i muren kan inte fången se något
genom denna springa, inte ens prästen, men
fången som skall stå vid dörren i sin cell
under predikan och kan ganska lätt
uppfatta prästens ord ute i fängelsehallen.

Å mellersta bilden synes denna hall.
Cellerna ligga i tre våningar intill varandra
på båda sidor. Trossbottnarne är i mitten
borta, så att man kan se från den ena
våningen till den andra. Utefter andra och
tredje våningens celler löper en balkong på
ett par meters bredd och står i förbindelse
med bottenvåningen genom spiraltrappor.

Å bilden synes öppningar på sidorna, det
är ingångarne till första och andra
våningens celler. Härinne sitta fångarne en och
en och framlider sin sorgligt olyckliga
tillvaro. Låt oss ägna dem en tanke i dag,
1:sta maj, frihetens dag! Den som ej kan
pressa sin vilja i lagens trånga snörliv får
ofta plikta med frihetens förlust. Vi är
visserligen i dag fria men vet inte vems turen
är härnäst.

                                                                                Einar Ljungberg.

Den kamp för att befria Amaltheamännen,
som nu föres över hela landet, är en
rättfärdighetens kamp. Visserligen är de
stridsmetoder de unga revolutionärerna begagnat
sig av för mig oantagliga i ett land där
strid kan föras med lagliga vapen — men
att för “Amaltheabombens“ skull döma tre
unga människor till livstidsfängelse är att
straffa ej med rättvisa, utan att med
den makt som den nuvarande
kapitalistklassen äger taga represalier mot värnlösa offer.
                                                                                Kata Dahlström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amaltheapr/maj1914/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free