Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Amnesti åt Amaltheamännen, 1 maj 1914
- Amnesti ges utan förbehåll (G. H:son–Holmberg)
- Uppmaningar
- Kvinna, se din son . . . (Emma Flood)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amnesti ges utan
förbehåll.
En artikelförf. har i förra Amnesti-numret
sökt göra gällande att amnesti ges med villkor
och efterräkningar. Det är säkerligen
en alldeles felaktig uppfattning av
amnestibegreppet, uppkommen i föreliggande fall
uppenbarligen genom en sammanblandning
av enskild benådning och amnestibenådning.
I amnestiernas hemland Frankrike blevo
exempelvis 1871 års kommunarder, då för
dem 1880 utfärdades en allmän amnesti,
varigenom de fingo återvända till Frankrike, i
full utövning av sina förra medborgerliga
rättigheter. Av flyktingarna från denna tid
ha en Vaillant, en Lafargue m. fl. varit lika
värksamma efter amnestibenådningen såsom
franska partiledare. Hervé, som jag vill
minnas även blivit åtminstone en gång
benådad på amnestibenådningens väg, har ej
häller låtit beröva sig sin frihet och
rättighet av fri medborgare, lika litet som han
eller de andra velat anse sig som »socialt
förbrukad».
Amnesti kan lika väl avse en person som
en mängd personer, tre personer lika väl
som 30. Ammesti innebär icke »frigivning
på hedersord», men frihet utan alla
förbehåll och utan alla moralföreskrifter. Den
som ger och den som mottar amnesti låta
det gjorda vara glömt utan några som hälst
moraliska och straffrättsliga reservationer å
ena hållet och avtvingade lövten å det
andra. Det är även säkerligen den bästa
moralen, fri som den är från alla juridiska
spetsfundigheter och krystade moraliseringar.
Amnestin utplånar med andra ord
brottet med alla påföljder. Hedersord eller icke
hedersord har ingenting med amnestibenådningen
att skaffa. Amnesti ges alltid utan
förbehåll. I och med amnestins beviljande
är den amnestibenådade fri, fullständigt fri.
Han behöver inte ens tillfrågas huruvida han
önskar motta’ benådningen helt enkelt av det
skälet att det ej alls är fråga om huruvida
han föredrar det ena eller det andra. Han
är som sagt befriad från alla efterräkningar,
honom avfordrade lövten och villkor. I
Carl Johans amnestikungörelse av 1834 heter
det också att alla som hans amnesti angick
hade »hörsamlingen» att ställa sig amnestin
till efterrättelse.
Det ankommer på den ammestibenådade
själv huru han efter frigivningen gör och
låter; han är likställd med alla andra fria
medborgare och står såsom de under
lagarna. Att på förhand bestämma hans
handlingssätt eller låta »övervakningsmyndigheter»
föreskriva honom villkor som gå över
deras befogenhet ingår icke i begreppet
amnesti.
Men det utgör naturligtvis intet hinder
för att vid en blivande amnestiframställning
(ej i form av »böneskrift» som sker vid
enskild benådning utan som folkmening) hos
regeringen som bilaga kan följa yttranden
från vederbörande fångvårdsmän över de
unga Amaltheamännens uppförande inom
fängelset, hälst som sympatier för de unga
männen lära finnas bland dem.
Den i regeringsformens 25:e paragraf
intagna bestämmelsen om brottslings hörande
om han vill motta’ nåd har avseende på
den enskilda benådningen, särskilt i sådana
fall då fråga är om s. k. förvandlingsstraff,
såsom t. ex. vid dödsstraffs förvandling till
livstidsstraff o. d. Det kan hända att en
dödsdömd föredrar döden genast framför ett
livstids pinostraff. Exempel felas icke
därpå i den äldre, ännu otäckare strafflagen
än den nu gällande. Sandömännens benådning
hade efter mitt förmenande hela
karaktären av enskild benådning. Vid en
sådan benådning inhämtas även alltid Högsta
domstolens utlåtande, vilket icke är
ovillkorligen behövligt vid amnestibenådning,
som här är att räkna som en chance.
Hr von Melsted påstår i sin artikel om
»frigivning på hedersord» att amnesti för de
unga Amaltheamännen innebär deras frigivande
mot hedersord att icke delta i ett nytt
socialt krig. När har amnesti förmälts med
lövten om det eller det? Aldrig. Hr von
Melsted säger vidare att de unga männen,
om och när de frigivas, skola, t. o. m.
»måste», betraktas som socialt »förbrukade
redskap». Det hade hr v. M. icke bort säga.
Hr von Melsted säger också att om
fångarna erkänna plikten att hålla ett sådant
hedersord är det ett värk av fängelsestraffet.
Jag säger med mitt lekmannaförstånd,
som har åtminstone den fördelen att vara
bevarat från varje juridisk spetsfundighet:
Om så skulle bli förhållandet, så blir det
med all säkerhet i trots av fängelsestraffet.
Alla nutida kriminalister, de viilka
kunna göra anspråk på att höra framtiden till,
ha på fullgoda grunder helt och hållet
förkastat den religiösa läran om fängelset som
moralisk förbättringsanstalt.
G. H:son—Holmberg.
Tag opp frågan om Amaltheamännens
frigivning på det fackförenings-, klubb-, loge-
eller kommunmöte du besöker.
*
Skriv en hälsning på ett vykort till våra
Amaltheakamrater. Därigenom sprider du
litet sol i de mörka hål där de äro
inspärrade.
Adr. är:
Anton Nilsson
Centralfängelset
Härnösand.
Algot Rosberg
Centralfängelset
Härlanda
Göteborg.
Alfred Stern
Centralfängelset
Långholmen
Stockholm.</poem>
Kvinna, se din son . . .
O, moder Proletariat, se din son!
Honom, som de fängslat, slagit och sårat. Som
lider för oss, för din och min skull. För
sin klass, för hela mänskligheten.
O, moder Proletariat, du den starkaste
av mödrar. Hur kan du stilla åse din sons
lidande? Utan att lyfta din hand för att
slå. Utan att lyfta din arm till hämd.
Han, som lät sin kärlek tala högre än sitt
förnuft. Som gav sitt liv, då andra tvekade.
Han den varmaste av oss alla. Som aktade
sig själv intet, men oss andra högst av allt.
Skulle du glömma honom, moder?
Nej.
Nej, hör jag dig svara. Nej.
Först hör jag det som en undertryckt
kvidan, en ensam mors jämmer. Så hör jäg
det stiga som ett sorl av röster från många.
Det ökar i styrka, i vildhet, i förtvivlan.
Det stiger till brus, till storm, till orkan.
Och det ligger hämd i rösten och
undertryckt hat. Blott en kan tala med den
rösten, du, moder Proletariat.
Hon, den i räddhåga och ångest fångna,
har mist sin tvekan och känt styrkan av sin
makt genomströmma sig, och slungar nu
ut sin förbannelse över sina ooh sina barns
förtryckare.
Sitt Nej.
Aldrig förr har hennes nej ljudit så mörkt,
så hotfullt som nu. Ty hon har sett sin
sons oförskyllda lidande oich törstar till
hämd. Och ve dem som våga stå henne
emot. De skola jämnas med jorden, de
och deras gärningar. Och deras
förtryckarnästens murar skola falla samman. Ty
moder Proletariat är fruktansvärd i sin vrede.
Allt för länge hava de ockrat på hennes
långmodighet. Allt för länge hava de
trampat på hennes brinnande modershjärta och
föraktat och hånat hennes klagan och
hennes jämmer. Allt för många tusen gånger
hava de korsfäst, pinat, sargat och slagit
henne och hennes barn.
Nu törstar hon till hämd. Och hon skall
få hämd. Ty hon har makten. Och
hon vet det.
Emma Flood.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/amaltheapr/maj1914/0005.html
