Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bestulen tjuf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guldmynten roade henne!... Ah, din kanalje, om jag hade dig
i mitt våld!“
Torrès började åter jagten, och apan fortsatte med sin
taktik lika envist som hittills.
Sålunda förgick en timme, utan att jagten ledde till
något resultat. Torrès utvecklade dervid en helt naturlig
ihärdighet.
Huru skulle han också kunna blifva rik utan det
honom frånstulna dokumentet?
Det dröjde icke länge innan vreden fick makt med
honom. Han svor, stampade i marken och hötte åt guariban.
Det illpariga djuret svarade honom blott med hånande
grin, som endast gjorde honom ännu ursinnigare.
Jagten fortgick lika vildt.
Han sprang, så att han var nära att mista andan, och
trasslade in sig i det höga gräset, i de täta busksnåren och
de i hvarandra insnärjda lianerna, genom hvilka guariban tog
sig fram utan minsta svårighet, eller stupade han omkull
öfver trädrötter, som gräset dolde; men han reste sig och
satte åter af i vild fart.
Plötsligt och sig sjelf ovetande utbrast han: ”Hålla!
Tag fast tjufven!” alldeles som om han kunnat göra sig
hörd af någon.
Snart voro emellertid hans krafter uttömda,
andedrägten svek honom och han måste stanna.
”Anfäkta”, sade han nu, ”då jag jagade förlupna negrer
genom busksnåren, slet jag inte på långt när så ondt
som nu! Men jag skall fånga denna förbannade apa ...
ja, jag skall springa så länge mina ben kunna bära mig,
och vi få väl se ...”
Guariban förhöll sig alldeles orörlig, då hon såg att
äfventyraren upphörde att förfölja henne. Äfven hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
