- Project Runeberg -  Åtta hundra mil på Amasonfloden / Förra delen /
18

(1881) [MARC] Author: Jules Verne Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bestulen tjuf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilade sig, ehuru hon var långt ifrån att erfara samma
trötthet, som förbjöd Torrès att taga ett steg vidare.

Sålunda satt hon i tio minuter, gnagande på några
rötter, som hon ryckt upp ur jorden, och skakade litet
emellanåt fodralet vid sitt öra, så att guldmynten klingade.

I sin förbittring började Torrès nu kasta stenar, hvilka
hunno fram till apan men dock icke gjorde henne någon
skada i anseende till det stora afståndet.

Det måste emellertid blifva ett slut på denna hetsjagt.

Att å ena sidan fortfarande förfölja apan med så ringa
utsigt att upphinna henne var vanvettigt; att å den andra
finna sig i att slumpen sålunda drog ett streck öfver alla
hans beräkningar, att blifva icke blott besegrad utan
dertill gäckad och hånad af ett dumt djur, det var en högst
nedslående utsigt. Efter nattens inbrott kunde tjufven utan
svårighet försvinna när helst han behagade, medan Torrès,
den bestulne, blefve försatt i icke så ringa förlägenhet att
hitta tillbaka genom den tjocka skogen. Jagten hade fört
honom flere mil bort från flodens stränder, och redan nu
blefve det honom svårt att återvända dit.

Torrès samlade kallblodigt sina tankar, öfverlade och
afstod slutligen, sedan han uttalat en sista förbannelse, från
allt hopp om att återfå sitt fodral, men då han omedelbart
derefter och mot sin vilja kom att ännu en gång tänka
på detta dokument, på den framtid han beslutit skapa sig
genom ett klokt begagnande deraf, sade han sig att han
måste göra en sista ansträngning.

Han reste sig alltså.

Guariban gjorde likaledes.

Han tog några steg framåt.

Apan följde exemplet, men i stället för att begifva sig
djupt in i skogen stannade hon denna gång vid foten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amason/1/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free