Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En hel skog fäld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Men du kommer att få se saker, som du aldrig sett
förut!” upprepade Yaquita hvarje gång Cybele gjorde denna
invändning.
”Äro de lika bra som dem vi äro vana vid här?”
svarade Cybele oföränderligen.
Å sin sida ombestyrde Minha och hennes gunstling
hvad som egentligen kom på deras andel. För dem var
det icke fråga om en vanlig lustresa — dem förestod en
ovilkorlig skilsmässa, de måste tänka på de små detaljerna
af en bosättning i ett annat land, der den unga mulattskan
fortfarande skulle vara hos den, vid hvilken hon var så
ömt fäst.
Minha kände sig visserligen något bedröfvad vid
tanken på att hon måste skiljas från fädernehemmet, men den
glada Lina fann det icke allt för svårt att lemna Iquitos.
Hos Minha Valdez skulle hon blifva hvad hon var hos
Minha Garral. För att förstumma hennes klingande skratt
skulle det hafva behöfts att skilja henne från hennes
matmoder, men derom hade aldrig varit tal.
Benito hade verksamt biträdt sin fader vid de nu
fullbordade arbetena och sålunda gjort sin lärospån i dennes
yrke, hvilket kanske en dag skulle blifva hans eget, liksom
han under färden utför floden skulle blifva förtrogen med
köpmannens.
Hvad beträffar Manoel, delade han sig så mycket som
möjligt mellan boningshuset, der Yaquita och hennes
dotter icke förspilde en timme, och skådeplatsen för
nyodlingarna, hvarest Benito ville qvarhålla sin vän längre än
denne hade lust att stanna. På det hela taget var delningen
mycket olika, och orsaken dertill är ej svår att inse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
