Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Hvarthän en lian kan leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvari lianen försvunnit af med hvassa taggar fullsatta
bromelior, orkidéer med rosenröda blommor och violetta
blomläppar, hvilka voro stora som handskar, och
Oncidium-arter, hvilka voro värre hoptrasslade än en trådhärfva
under en kattunges klor.
Och då lianen åter sänkte sig ned mot marken, hvilken
svårighet att följa den bland massan af lycopoder,
storbladiga heliconior och calliandror!
Och hvilka glädjerop, då cipon ändtligen var återfunnen,
med hvilken ifver den för ett ögonblick afbrutna
promenaden nu fortsattes!
Redan hade de båda unga männen och de två flickorna
hållit på sålunda en hel timme, och ännu tillkännagaf
ingenting att de voro nära det efterlängtade målet.
De ryckte häftigt i lianen, men den gaf icke efter;
fåglarna flögo upp i hundratal och aporna skuttade från
det ena trädet till det andra som ville de visa vägen.
Stötte den glada skaran på ett busksnår, gjordes med
sabelknifven en öppning deri, och den trängde in der; kom
den till en med gräs och blommor öfverhöljd klippa, på
hvilken lianen rullade ut sig som en orm, klättrade den
upp derpå och så ned på andra sidan.
Snart syntes en öppen plats. Der reste sig enstaka
det träd, som i tropikerna företrädesvis älskar den fria
luften och solskenet, utan hvilka det icke kan lefva — en
banan, detta träd, som lifnär de torra zonernas inbyggare,
som, enligt Humboldt, ”har följt menniskan genom hennes
hyfsnings barndom”. Den långa, mellan dess höga grenar
hoprullade cipo-lianen hade öfver det tagit sig fram från
den ena ändan af den öppna platsen till den andra och
gled derefter åter in i skogen.
”Men skola vi då inte stanna någon gång?” frågade
Manoel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
