- Project Runeberg -  Åtta hundra mil på Amasonfloden / Förra delen /
156

(1881) [MARC] Author: Jules Verne Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Ega

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

/

en skara Mura-indianer, en qvarlefva af denna gamla och
mäktiga stam, hvilken mellan Teffé och Madeira fordom
bebodde en sträcka af stranden af mera än hundra mils
längd!

Kommande och gående, betraktade dessa infödingar
den nu orörliga flotten. De hade samlats der till ett
antal af öfver hundra och voro beväpnade med sarbakaner,
eller blåsrör, hvilka utgöras af en endast i dessa trakter
växande säfart. De äro dessutom instuckna i ett fodral af
stammen af en dvergpalm, hvarur märgen bortskaffats.

Joam Garral lemnade ett ögonblick det arbete, som
upptog bela hans tid, för att mana alla att iakttaga
varsamhet och icke reta infödingarna. Partiet skulle också
blifvit ojemnt. Muraerna äro nämligen kända för sin
ovanliga skicklighet att med sina sarbakaner slunga pilar, som
tillfoga obotliga sår, på ett afstånd af tre hundra steg.

Dessa pilar, hvilka fås af 7<:w/«<n£-palmens blad och i
bakre ändan förses med bomull, äro nio till tio fot långa,
spetsiga som nålar och doppade i kurare-giftet.

Kurare eller vura, denna vätska, hvilken "dödar i
grund", som indianerna säga, beredes af saften af en
Eu-phorbia-art och Strychnos- art, hvartill komma en deg af
giftiga myror och de lika giftiga huggtänderna af vissa
ormar.

"Det är verkligen ett förfärligt gift", sade Manoel.
"Det angriper omedelbart de nerver, genom hvilka de
viljan underkastade rörelserna ske. Hjertat förblir emellertid
oberördt och upphör inte att slå förr än alla
lifsfunktio-nerna slocknat. Man känner intet botemedel mot detta
slags förgiftning, som börjar med att lemmarna domna bort."

Till all lycka gjorde dessa muraer inga fiendtliga
demonstrationer, ehuru de hysa ett inbitet hat mot de hvita.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amason/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free