Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ett anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
pas-palmer och cekropior, utfaller den genom fem armar i
Amason-floden.
Här kunde lotsen Araujo manövrera med mycken
lätthet, ty flodens lopp var nu mindre besväradt af öar, och
dessutom utgjorde dess bredd från den ena stranden till
den andra åtminstone två mil.
Också fördes jangadan jemnt och obehindradt fram af
strömdraget samt stannade den 18 Augusti utanför byn
Pes-quero, der man ämnade tillbringa natten.
Solen stod redan mycket lågt öfver horisonten och
skulle just med denna hastighet, hvilken förekommer endast
under dessa låga breddgrader, sänka sig i det närmaste
lodrätt som en ofantlig meteorit.
Natten borde följa på dagen nästan utan skymning,
alldeles som dessa teaternätter, hvilka framkallas genom en
plötslig sänkning af rampen.
Joam Garral, hans hustru, Lina och den gamla Cybele
voro samlade utanför bostaden.
Sedan Torrès gått några slag omkring Joam Garral,
liksom ville han tala vid honom mellan fyra ögon, hade
han dragit sig tillbaka till sin hydda, kanske besvärad af
att padre Passanha i det samma närmade sig för att säga
familjen godnatt.
De på jangadan utsträckta indianerna och negrerna
höllo sig färdiga att utföra lotsens order.
Den i fören sittande Araujo betraktade uppmärksamt
strömdraget, hvars fåra aftecknade sig i en rät linie.
Med spejande blick men samtalande och rökande med
likgiltig uppsyn gingo Manoel och Benito fram och tillbaka
på jangadans mellersta del i afvaktan att det skulle blifva
tid att gå till hvila.
Plötsligt fattade Manoel Benitos hand och sade till
honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
