Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ett anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
"Hvilken besynnerlig lukt? Misstar jag mig kanske?
Känner du?... Man skulle kunna säga att det luktar —"
"Bränd mysk!" afbröt honom Benito. "Några
krokodiler måtte lagt sig att sofva i närheten på stranden."
"Det är en klok anordning af försynen att låta dem
sålunda förråda sig."
"Ja", svarade Benito, "det är verkligen en lycka, ty
dessa djur äro ganska farliga."
I de flesta fall bruka krokodilerna i solnedgången sträcka
ut sig på sandiga stränder, som erbjuda dem ett beqvämt
läger för natten. Liggande i öppningen af hål, i hvilka de
gått in baklänges, sofva de der med öppet gap och
öfverkäken i vertikal riktning, så vida de icke vänta eller lura
på något rof.
Att rusa fram för att gripa detta, antingen genom att
simma under vattenytan med endast stjerten som drifkraft
eller springa på den sandiga stranden med en hastighet,
hvilken menniskan icke kan uppnå, är blott en lek för dessa
amfibier.
Det är på dessa vidsträckta sandstränder krokodilerna
födas, lefva och dö, sedan icke få af dem visat sig vara
utomordentligt långlifvade. De gamla, hundraåringarna,
igenkännas icke blott på den grönaktiga mossa, som bekläder
deras skal, och de vårtor, med hvilka detta är beströdt, utan
äfven på den medfödda vildheten, hvilken växer med åldern.
Såsom Benito sagt, kunna dessa djur blifva
fruktansvärda, och man måste derför hålla sig på sin vakt mot
anfall af dem.
Plötsligt hördes från jangadans främre del ropen:
"Kaimaner! Kaimaner!"
Manoel och Benito reste sig nu upp och kastade
spejande blickar omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
