Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ett anfall - 18. Ankomstmiddagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
kom om bord så nära slutet af vår resa och att vi måste
skiljas om några dagar! Jag är er skyldig —"
"Joam Garral", svarade Torrès, "ni är mig ingenting
skyldig! Ert lif var för mig dyrbart bland allas; men om
ni tillåter... jag har tänkt närmare efter... i stället för
att stiga af i Manao ämnar jag bege mig ända till Belem.
Vill ni taga mig med dit?"
Joam Garral böjde jakande på hufvudet.
Då Benito hörde denna önskan uttalas at den f. d.
skogskaptenen med ett tveksamt tonfall i rösten, var han nära
att träda emellan, men Manoel hejdade honom och den
unge mannen lade band på sig, dock icke utan en våldsam
ansträngning.
ADERTONDE KAPITLET.
Ankomstmiddageii.
Efter en natt, hvarunder alla svårligen hunno
fullkomligt hemta sig från sä många sinnesrörelser, lemnade
jangadan den följande dagen denna af krokodiler omtyckta
strand och for vidare.
Om den under sin färd icke träffades af några
vidrigheter, borde den inom fem dagar hafva uppnått Manaos
hamn.
Minha hade nu hunnit hemta sig fullständigt från sin
förskräckelse; hennes ögon och hennes leenden tackade på
samma gång alla dem, hvilka vågat sitt lif för henne.
Hvad beträffar Lina, tycktes hon vara lika tacksam mot
den modige Fragoso som om det varit henne han räddat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
