Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ett anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Nu var det Fragoso med ett språng kastade sig öfver
djuret, stötte en knif djupt i dess strupe med fara för att
få sin arm afklippt af båda käkarna, om dessa slötes tvärt.
Fragoso lyckades draga sin arm tillbaka i tid men
kunde icke hjelpa att han med kaimanen drogs ned i
floden, hvars vatten färgades rödt rundt omkring.
"Fragoso! Fragoso!" ropade nu Lina, hvilken
knäfallit på jangadans kant.
Ett ögonblick senare syntes Fragoso åter öfver
vattenytan.
Han var frisk och sund.
Med fara för sitt eget lif hade han räddat den unga
flickan, hvilken snart återfick medvetandet, och då Manoel,
Yaquita, Minha och Lina sträckte sina händer mot honom,
visste han icke hvems han skulle fatta utan slutade med
att trycka den unga mulattskans.
Hade emellertid Fragoso räddat Minha, var det lika
obestridligt att Joam Garral hade Torrès’ mellankomst att
tacka för att han sluppit undan kaimanen.
Denne äfventyrare kunde således icke stå efter
fazenda-egarens lif, det syntes tydligt efter hvad som nu
tilldragit sig.
Manoel uttalade med låg röst denna anmärkning till
Benito.
"Det är sant", svarade Benito förläget^ "du har rätt
och i sådant fall ha vi ett grymt bekymmer mindre. Och
dock, Manoel, finnas mina misstankar ännu qvar. Man kan
vara en persons värste fiende och ändå inte vilja hans död."
Joam Garral hade under tiden närmat sig Torrès.
"Tack, Torrès!" sade han och räckte honom handen.
Äfventyraren tog några steg tillbaka och svarade icke.
"Torrès", fortfor Joam Garral, "jag beklagar att ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
