Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ankomstmiddagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Den allt jemt tystlåtne, midt emot Joam Garral
sittande äfventyraren mera lyssnade till livad de andra sade
än deltog i samtalet.
Utan att låta märka det, observerade Benito den f. d.
skogskaptenen.
Dennes blickar voro ofrånvändt riktade på
fazenda-egaren, derunder de strålade med en sällsam glans. Man
skulle kunnat säga att de liknade ett vilddjurs, som håller
på att tjusa sitt rof innan det kastar sig öfver det.
Manoel samtalade för det mesta med Minha.
Emellanåt riktades hans blickar på Torrès, men på det
hela taget hade han bättre än Benito funnit sig i en
situation, som, om den icke slutade i Manao, säkert skulle
upphöra i Belem.
Middagen var ganska glad.
Lina höjde stämningen med sin munterhet och Fragoso
med sina roliga infall.
Padre Passanha betraktade med tillfredsställelse hela
denna lilla verld, som han älskade så högt, och framför
allt de två unga par, hvilka han snart skulle förena med
hvarandra.
"Tag för er, padre", sade Benito, som slutligen
blandade sig i samtalet, "och gör heder åt denna
förlofnings-middag! Ni behöfver krafter för att kunna vara med om
så många bröllop på en gång."
"Bah, min son", svarade padre Passanha, "skaffa du
dig bara en vacker och hederlig flicka, som vill ha dig,
och du skall få se att jag ännu är tillräckligt stark att viga
ett par till."
"Bra svaradt, padre", utbrast Manoel. "Låtom oss
tömma ett glas för Benitos snart stundande giftermål!"
"Vi skola i Belem söka upp en ung och vacker fästmö
Jules Verne. Åtta hundra mil på Amason-floden. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
