Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Mellan fyra ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
brottslings, som qvaldes af samvetsagg oeh gaf er i
uppdrag att, så mycket det berodde på honom, godtgöra det
onda han åstadkommit!"
"Ja, så är det."
"Ännu en gång, Torrès", utbrast Joam Garral, "ni är
en stor usling!"
"Kanske."
"Och alldenstund jag inte är brottslig, ha vi ingenting
att skaffa med hvarandra!"
"Ni vägrar således?"
"Jag vägrar!"
"Då är ni också förlorad, Joam Garral. Allt anklagar
er i den redan uppsatta instruktionen. Ni är dömd till
döden, och ni vet att regeringen beträffande brott af detta
slag frånsagt sig till och med rättigheten att mildra
straffet. Angifven, blir ni insatt! Insatt, blir ni afrättad...
och jag anger er!"
Så herre Joam Garral än var öfver sig sjelf, kunde han
icke styra sig längre. Han rusade mot Torrès.
En rörelse af skurken kom hans vrede att lägga sig.
"Akta er", sade Torrès. "Er hustru vet inte att hon
är gift med Joam Dacosta, era barn veta inte att de äro
Joam Dacostas barn, och ni vill att de skola få veta det!"’
Joam Garral stannade. Han återfick hela sitt välde öfver
sig sjelf, och hans anletsdrag återtogo sitt vanliga lugn.
"Detta samtal har räckt allt för länge", sade han och
närmade sig dörren, "jag vet hvad som återstår mig att
göra!
"Akta er, Joam Garral!" utbrast en sista gång Torrès,
hvilken icke kunde tro att hans skändliga försök misslyckats.
Joam Garral gaf intet svar.
Han stötte upp dörren, som ledde ut till verandan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
